jossiworld

Lyssnar på och känner doften av en sovande Billy tätt intill mig. Känner mig så full av kärlek. Det är lycka. 

 

Dagen började med sovmorgon till nio för min del eftersom jag hade lite bebiskrångel inatt. Jag brukar ta det mesta på nätterna så tar Oscar upp Billy på morgonen när han vaknar. Helt okej fördelning tycker jag, eftersom jag vaknar lätt på natten, men det gör inte Oscar. 

 

När jag kom ner åt vi frukost och sen tog vi en promenad innan Oscar skulle iväg ett par timmar. Då började jag baka bröd medan Billy satt i sin sitter och tittade på. Han älskar verkligen att titta på när jag grejar i köket, så det är oftast där vi hänger.

 

 

När bakningen var klar tog vi en promenad igen. Så himla skönt att vi har kommit igång med det nu och att vägarna tillåter promenader nu. Medan jag promenerade bestämde jag mig för att jag vill klippa av en bra bit av mitt hår. Har varit sugen i några månader eftersom det blir trassligt så himla lätt nu för tiden och så älskar Billy att dra i det. När vi kom hem skrev jag därför till en kompis som är frisör och frågade om hon kan klippa mig, och vips så fick jag en kompisdejt/klippning nästnästa helg. Spännande! Det som är trist är ju att man oftast ångrar sig ett tag efter man har klippt av det långa håret... men jag har inte tänkt klippa så jättekort, så det tar ju inte såå fasligt lång tid innan det växer ut igen. Tycker att håret växer som ogräs efter graviditeten. Mamma har klippt ett par centimeter flera gånger, men det känns ändå längre än någonsin nu, haha! Nåja. Det ska bli skönt. 

 

Nu har vi nattat Billy för en stund sen så nu blir det nog lite netflix för oss föräldrar. 

 

Billy var beräknad 21 oktober. Delar av slemproppen lossnade söndagen den 18e och jag hade lite känningar till och från redan innan också, så jag trodde nästan att han skulle komma tidigare än beräknat. 21 oktober (onsdag) kom och ingenting alls hände. Torsdag och fredag var också händelselösa och varenda minut kändes som flera år. Blev så deppig och det kändes som att jag skulle vara gravid förevigt. 

På lördagen började jag få ganska mycket värkar, men de blev inte tillräckligt regelbundna. Under större delen av natten vaknade jag av värkar var sjunde minut, men framåt morgonen avtog dem. 

På söndagen fortsatte värkarna retas, blev regelbundna, oregelbundna, avtog och började igen. Resten av proppen lossnade. Tog en promenad och ville bara att det skulle dra igång, men icke. Frustrationen var olidlig!!

Natten till måndagen såg ut likadant som förgående natt, värkar var sjunde minut som avtog framåt morgonen. Värkarna störde såklart sömnen så jag sov väldigt dåligt och lite. De var inte olidliga, men gjorde tillräckligt ont för att jag skulle vakna.

På måndagen fortsatte det på samma sätt. Retsamt, fram och tillbaka, upp och ner. Det kändes hopplöst. Jag slutade klocka värkarna hela tiden, det kändes som att det inte var någon idé ändå. 

På eftermiddagen började dock värkarna komma tätare så jag började klocka dem igen och de började även öka i styrka. Ville hålla ut hemma så länge som möjligt för jag ville inte att vi skulle bli hemskickade när vi väl åkte in. Tog alvedon och ställde mig i duschen och väntade. Tyckte att det var väldigt svårt att avgöra när det var dags att ringa eftersom jag aldrig hade känt något liknande och inte visste vad jag hade att vänta mig heller. 

Vid fem ringde jag in till förlossningen för att det inte hjälpte med varken alvedon eller dusch längre. Hon som svarade rådde mig att inte åka in än för att de hade ganska fullt upp där. Hon sa att hon trodde att jag hade det bättre hemma. Då blev jag lite stressad och sa att jag har ju inte fått sova ordentligt på två nätter och jag skulle inte klara av en sån natt till. Hon svarade att jag skulle ringa tillbaka vid sju så vi kunde göra upp en plan. 

Okej. Jag la på. Och fick något som måste ha varit en panikattack. Tankarna virvlade runt i huvudet och jag kände på mig att förlossningen var full och började se mig själv föda barn på ett badrumsgolv ungefär. Hade nämligen hört redan innan att det var världens babyboom precis där i slutet av oktober. Började panikgråta så jag knappt kunde andas och kunde knappt förklara för Oscar vad hon på förlossningen hade sagt. När jag väl hade fått fram det, genom några värkar och mycket tårar, tyckte han bestämt att vi skulle åka in direkt ändå, men det ville inte jag eftersom jag inte kände mig välkommen. 

Vi försökte titta på tv och slappna av, men värkarna ökade i både styrka och frekvens efter min panikattack. Jag låg i soffan och vred mig av smärta, med en värmekudde tryckt mot magen när värkarna kom. Tillslut funkade det inte alls längre så jag började vanka fram och tillbaka i köket och Oscar sa igen att vi borde åka in. Okej. Men eftersom vi förberedde oss på en lång förlossning lagade han snabbt korv med bröd så att vi skulle ha fått i oss något innan vi åkte in. Fick inte i mig många tuggor mellan värkarna, så medan jag gjorde mig iordning (tror jag gick upp och tog en snabbdusch??) för att åka ringde Oscar förlossningen, startade bilen och packade in bb-väskan och vovven.

På väg in till stan kom värkarna med ungefär 2,5 minuters mellanrum. Att få värkar i bilen var inte roligt alls. Aj! Vi lämnade först Bobbie hos mamma och sen åkte vi till förlossningen  (5 minuter ifrån mamma ungefär). När vi kom in var klockan runt åtta.

Fick ligga på en stenhård säng medan de mätte Billys hjärtljud och värkarna med hjälp av en apparat och vi fick vara ensamma under tiden. Tror det tog runt 40 minuter innan en barnmorska kom in igen och det var verkligen SÅ obekvämt att få värkar liggande still på ett stenhårt underlag. 

Blev undersökt och var öppen 4-5 cm. Fick vänta ännu en stund ensamma och värkarna fortsatte öka i intensitet. Stod böjd över en stol och trampade mig igenom dem och undrade var tusan barnmorskan var. 

Tillslut fick vi komma in till en förlossningssal (fick höra efteråt att alla hade varit upptagna till just då) och Oscar skyndade sig ut för att flytta på bilen som stod lite dumt till. En barnmorska kom in med dryck och gick sen ut igen. Jag blev lite nervös eftersom jag nu var själv och visste inte hur jag skulle ta mig igenom värkarna. Som tur var kom Oscar snabbt tillbaka och in kom även barnmorskan som skulle följa vår förlossning. Hon kändes så himla betryggande och jag blev lugn direkt av att lyssna på henne när hon pratade. Hon undersökte igen, 6-7cm öppen nu, det hade gått fort. Vet inte vad klockan var, men det hade nog bara gått 1-2 timmar sen vi kom dit. Hon föreslog att jag skulle få en morfinspruta och sen lägga mig i badet. Det lät bra, så så fick det bli. Hon visade även Oscar hur han skulle hjälpa mig att andas genom värkarna. Hade absolut inte klarat mig utan det. Kände mig så himla lyckligt lottad över att ha en så stöttande karl med mig. Han lyssnade noga på mig, påminde mig att andas, servade mig med dricka och höll mig i handen hela tiden. 

Tror jag satt i badet i nästan två timmar. Var helt genomsvettig och säkert knallröd som jag blir av värme, men jag brydde mig inte. Jag var i min förlossningsbubbla. 

När jag med hjälp av Oscar och barnmorskan hade tagit mig upp ur badkaret undersökte hon mig igen och jag tror jag var öppen 9cm då, så det var inte alls långt efteråt som jag började känna att jag behövde krysta. Vad kan klockan ha varit? Kanske halv tolv. Oscar har i efterhand sagt att jag nog krystade i ungefär en timme. Jag har ingen aning. Jag var i min bubbla. Jag fick lustgas under den delen av förlossningen. Låg på rygg på sängen. Minns att jag grät över hur jäkla ont det gjorde, men var ändå envis och tog i så mycket jag bara kunde för att det skulle gå snabbt. Fick massor av beröm av barnmorskan och sköterskan som var med. De sa att jag var så duktig fastän jag var förstföderska och det gav mig ny kraft. Minns också att barnmorskan vid ett tillfälle fick ta bort lustgasen för att jag började bli lite väl borta... hehe. 

Tillslut var han äntligen ute. 00.38, tisdagen den 27 oktober. Jag grät, Oscar grät och Billy grät. Vilken grej alltså. Jag kände mig helt vimsig och utmattad och fick verkligen anstränga mig för att inte somna. Oscar stoppade i mig godis medan vi väntade på att få komma till vårt rum inne på bb. Vi fick beröm över vårt teamwork. Jag kände mig så fylld av kärlek till min sambo som hade hjälpt mig så mycket och det kändes som att vi helt plötslig blev närmare än någonsin. Hade fortfarande inte fattat att vi hade fått ett barn. Väl i vårt rum (runt 3.30 tror jag) fick vi det berömda fikat och sen satt vi mest vakna med vår älskade lilla bebis i famnen resten av natten. Vi turades om att sova kortare stunder och kunde inte riktigt greppa grejen att vi hade fått ett barn. Allt var så nytt och när jag tänker tillbaka på det nu så känns det så konstigt. Vi visste ju liksom inte hur vi skulle göra riktigt, men det gick ju ändå. Eftersom han redan då helst ville sova i famnen turades i oftast om att sova, och så fortsatte det ju ett bra tag efteråt. Kanske inte var så konstigt att jag inte kände mig någorlunda återhämtad från förlossningen förrän typ två månader efteråt. 

Det är så sjukt ändå. Vi hade ingen aning om hur annorlunda vårt liv skulle bli. Det var helt ofattbart, tanken på att jämt ha någon annan att ta hand om. Nu är det ofattbart att tänka att vi har varit utan honom. 

Nu ligger han här i sitt babynest bredvid mig i sängen och sover så sött. Sover oftast 18.30-06 nu på sistone. Så himla duktig. Och så himla mysigt att få sova bredvid sitt älskade lilla barn. 

Imorgon är han 4 månader gammal. Det har gått både långsamt och fort, men det känns som att han har funnits hos oss mycket längre. Han är ju hela vårt liv nu. Förstår inte hur man kan älska någon så mycket. Förstår inte hur man kan älska något så mycket - min lilla familj. 

Har även börjat lite med Tuplermetoden för att träna upp magmusklerna från grunden. Det går ut på att man spänner ut magen vid inandning och suger in magen så långt man kan vid utandning. Har gjort det många gånger, främst igår och idag. Idag är jag uppe i 400 gånger! (Det rekommenderas dock 1000 gånger per dag, men det känns rätt sjukt). 

Ikväll blir det mumsig fredagsmat. Potatisgratäng med kött, broccoli och sås. Gratängen står i ugnen, så det luktar gott i köket nu. Billy sover i selen så nu ska jag passa på att läsa lite bloggar.

Nu vaknade han precis så nu blir det lite bebismys innan det är dags för kvällsmat och sen kvällsrutinerna. 

Gladaste bebisen så länge mamma underhåller.

Nog om det. Nu kommer bilder på böcker och uuurgulliga kläder som jag hämtade hem idag. Utöver det jag har tagit kort på köpte jag två bodys i jättemjukt och skönt tyg, en blå och en mjukt mintgrön. 

Jag vill inte att Oscar ska börja jobba igen. Älskar vår lilla familjebubbla: 

Strax ska jag börja åka hemmåt. Ska bara hämta ut ett paket på vägen, med bebiskläder! Sen blir det nog en solig promenad med Billy om vädret håller i sig, medan Oscar ska meka med vår plogbil (ja, vi har en sån). Så skönt nu när jag har fyllt på med lite energi. Nu saknar jag min lilla bebisboss. 

Nu hänger han på mig i selen och snuttar på nappen medan jag stryker honom över håret. Det är tur att det går bra fastän man inte är på topp jämt. Jag tror att han känner sig lika trygg även när jag inte är lika sprudlande och busglad som vanligt. (Nu somnade han så gott där i). Jag är så himla trött på att allt i sociala medier ska vara så perfekt jämt. Perfekta barn som aldrig krånglar och gnäller (vårt barn är förresten perfekt fastän han krånglar och är gnällig ibland), perfekta föräldrar som är on top of the world och skitglada när de går upp klockan fem med barnen som har vaknat varannan timme hela natten, OCH perfekta hem där allt är skinande rent utan barngrejer liggandes och ståendes överallt, mat gjord från grunden och hembakt bröd till frukost. Det får åtminstone mig att känna mig som en fruktansvärt negativ och otillräcklig människa. 

Nåja, nog om det. Igår efter lillen hade somnat så gick jag ner för att beställa kläder till honom. Hade ju tänkt göra det under dagen, men tiden går som sagt fort och jag prioriterade en skön stund utomhus medan solen tittade fram. Hur som helst så lyckades jag fynda ihop runt 15 plagg för runt 1200kr. Så himla bra! Hälften på Ellos och resten på H&M. Måste visa bild på en tröja från Ellos. Så himla klockren! Så skönt att ha nästa klädstorlek redo eftersom man inte riktigt vet hur snart den kommer behövas. Billy ska ju egentligen vara för kort för storlekarna han använder, men hans ben är för långa för alla onesies i storlek 62, så han har nästan bara 68 nu. Fastän han var strax under 60cm lång förra veckan. Konstigt det där med storlekar. 

Fyndade även ett par jättegulliga sneakers för ynka 50kr. Visar mer när paketen kommer. Så kul med bebiskläder! Speciellt nu i de lite större storlekarna när det finns lite mer att välja på. 

Tröja från Ellos.

Billy igår när vi åt middag. Så söt att man typ dör!? Vi har förresten kommit fram till att han tycker att det är extremt roligt att titta på och känna på mjölkpaket, haha! Han blir helt hyperglad och koncentrerad när man ställer ett framför honom.

Igår kväll hade vi föräldrar lite soffmys när lillen hade somnat. Vi har ju köpt en babyvakt men inte använt den speciellt mycket, men igår gjorde vi det och det gick jättebra. Vi tittade på tv och åt glass. Skönt att kunna vara bara vi fastän bebisen är hemma. Hittills har vi mest tittar på tv uppe när han har somnat så han slipper vara själv, men det är ju skönt att kunna göra saker även efter han har somnat eftersom han oftast gör det 18.30-19.00. 

Just nu sitter vi i bilen och väntar på pappa Oscar som är inne på Biltema. Billy är nyvaken och sitter och pillar med sin filt. 

Idag har vi inga planer direkt. Jag ska börja beställa hem kläder i storlek 74, eftersom vi just nu använder 62/68 och inte har mycket kläder i större storlekar. Ska även titta efter lite nya leksaker till honom. 

Hoppas på fint väder den här veckan för jag behöver verkligen lite uppiggande sol! Har även planerat in lite egentid i form av en sväng till bokrean i mitten av veckan. Vill börja läsa lite mer igen för det är ju så mysigt! 

Det var allt jag hade för tillfället. Nu ska jag mata bebis.

Min feber verkar ha försvunnit, men både Oscar och bebisen lät lite krassliga imorse. Nu verkar det dock ha gått över, så vi får väl se. Vi har ju varit pyttelite halvförkylda länge, så jag hoppas att det fortsätter så och inte bryter ut. Idag blir nog en lugn dag med andra ord. 

Mitt sällskap igår när jag gjorde mig iordning på morgonen. Här slipper man känna sig ensam, haha!

Imorse hostade lillen lite så jag tog tempen. Ingen feber som tur var. Tog även tempen på mig. Jo se, mamman hade feber minsann! Pendlat mellan 38-39 under förmiddagen och känner mig allmänt seg. Hoppas att det går över fort och att bebisen inte blir sjuk.

 

En gullig bebis som har kommit på att det är kul att krafsa på soffan för det låter roligt då.

Vet inte vad det har varit med mig de senaste dagarna. Har varit så trött att jag har varit nästan illamående och nära till gråt (somnade halv nio igår) och nu kan jag ändå inte sova. Hoppas att det inte är sjukdom på ingång. Gissar på en blandning av långvarigt störd nattsömn (även om lillen nu för tiden oftast sover rätt bra så stoppar jag in nappen x antal gånger per natt och kramar honom om han skriker till i sömnen eller håller hand om han sover oroligt osv... så oftast ligger jag exakt likadant hela natten, oftast i en ganska obekväm ställning för att vara nära hela tiden) och hormoner som inte riktigt har återhämtat sig efter graviditet, förlossning och amning. Nåja. Ska försöka prioritera in lite korta stunder av egentid oftare framöver för att ladda batterierna lite mer. Om det är fint väder imorgon tänkte jag ta en promenad med vovven och musik i öronen. Jag saknar musik. Förr promenerade jag varje dag med musiken och bara drömde mig bort en stund. Det gör man ju inte med promenadsällskap (vilket jag oftast föredrar såklart). Lillen har dock blivit lite extra mammig nu på sistone igen, så jag kan oftast inte ens lämna över honom till Oscar när han ska sova i selen. Då blir det ju genast svårare att komma ut själv en stund när man vet att det kanske kör ihop sig hemma. Det blir ju svårare att få vila kroppen också så det förklarar väl också tröttheten. 

Igår stängde jag in mig i sovrummet och tittade på ett avsnitt av Greys anatomy och när jag kom ner började bebisen precis skrika för att han ville vara med mig istället. Gullunge. Vi får väl se hur det blir imorgon helt enkelt. 

Idag (igår blir det ju) var jag och Billy hos Nathalie på fika. Det var så mysigt och Billy var så duktig och gullig hela tiden! Lite blyg bara och vågade inte prata så mycket, men så är det ju just nu. Det är mest mamma och pappa som får ta del av hans underbara läten. 

Liten goding som började pilla med sina fötter idag!

Igår tänkte jag ta en promenad med hunden, men det slutade med en mysig promenad med hela familjen, men återigen - det blev ingen egentid. Jag älskar att göra saker både själv med gullungen och med min fina sambo, och båda samtidigt, men som sagt, man behöver andrum. 

Nyss kom vi hem från att ha handlat lite grejer och jag insåg att jag inte hade ätit på typ 6 timmar och så vips svängde humöret från okej till svindåligt. Precis då skulle jag byta blöja på lille herrn, som kissade över allting medan han låg utan blöja. Kul - bara att torka rent. Väl rent och torrt, vad händer då?  Jo han kissar ännu mer över halva badrummet och HELA sig själv = ledsen bebis med kiss i hela ansiktet = stressad mamma som försöker svepa bort det värsta så fort som möjligt. Får med andra ord bada bebis. Väl ren och torr (igen) går vi ner och då spyr han ner halva sin onesie som han har haft på sig i cirka två minuter.... suck. 

Sen hade han såklart hunnit bli övertrött, så sova i vagnen var ett big nono. Gnäll gnäll gnäll. Så nu sitter han i selen, stirrar storögt överallt och jag har precis mosat i mig två mackor och ett glas påskmust för lite snabb energi. Puew.

Till eftermiddagen har jag i alla fall beställt lite välbehövd egentid framför ett avsnitt av Greys anatomy. Oftast går det bra att bara köra på och vara så duktig med allt, men tillslut tar det stopp och då blir det lite akut med att fylla på med lite energi och tålamod igen. 

/Trött mamma i behov av en stor kopp kaffe och lite slappande utan världens gulligaste lilla minimänniska på sig.

○ När han ligger ner lyfter han huvudet och benen och försöker typ gunga sig upp till sittande, men det går ju inte än, så då brukar vi ta honom i händerna och då hjälper han till att dra sig upp till sittande. 

○ Han lägger sig på sidan mycket också och är nog SÅ nära att vända sig från rygg till mage.

○ När han ligger på rygg grejar han massor med att trycka ner hälarna i underlaget och lyfta på rumpan, så han är expert på att snurra runt när han ligger på golvet medan jag duschar osv. 

○ Han vill INTE sitta bakåtlutad när han sitter i knät utan han ska minsann luta sig framåt så han sitter mer upprätt eller han sitta framåtlutad och spana in sina fossingar. 

○ Han börjar sitta väldigt stadigt också och sitter i princip själv bara man håller i en arm för att han inte ska tippa åt sidan efter en stund. 

○ Han utvecklar sitt språk mer och mer för varje dag. Förra veckan utforskade han sitt skrik väldigt mycket. Alltså glädjetjut som skar i öronen. Nu gurglar han mycket och har börjat lite med "gaga", "nene" och favoriten sen länge "ng-ge". Han verkar gilla bokstaven G, för den använder han i det mesta... haha. Det börjar även bli kul att "oooo"a så munnen blir rund. Lilla gullunge.

○ Han visar tydligt när han är hungrig eller när han inte vill ha mer mat. När han är hungrig gapar han så fort han ser flaskan och när han är mätt knuffar han bort den eller säger till på annat sätt. Han försöker mer och mer hålla i flaskan själv också.

○ Han tycker att tittut-lekar är jätteroligt (förut var de bara läskiga), men det bästa är när jag drar mitt hår över hans ansikte, han blir överlycklig då... och helst ska håret vara blött också. Haha! 

 

Sköterskan på bvc sa igår att vi kan börja låta honom sitta med vid matbordet i en egen stol kortare stunder, eftersom han är så pass stadig redan. Så mysigt! Och så pratade vi lite om smakprover, för snart är det dags att låta honom testa lite annat än ersättning. Ska bli så himla kul att se hur han reagerar! Det tycker både jag och Oscar. Och så ser vi fram jättemycket emot att han kan sitta med oss och äta. Oftast sitter han med oss när vi äter ändå, men det blir ju annat när han kan äta med oss. 

Nu ska jag sluta skriva för han vaknar nog snart från sin tupplur. Han har sovit i en timme nu! Han brukar oftast bara sova en halvtimme åt gången på dagarna. Det är väl ansträngande att lära sig så mycket nya saker. Igår sov han 2,5 timme på förmiddagen.

Titta förresten vad lyxigt vi har det: där det lyser är dörren in till badrummet. Vi har med andra ord ett badrum i vårt sovrum. Så gött! 

Idag fick Billy nya nappar också. De där retronapparna är ju SÅ söta. Men nu till natten fick han ha sin gamla.

Hur som helst, det jag ville komma till var att jag känner mig väldigt sugen på att organisera vardagen på sistone. Det blir lätt rörigt hemma nu med barngrejer liggandes överallt, post och ved osv. Jag har bland annat tänkt skaffa många pärmar och organisera om alla våra papper någon dag och imorgon tänkte vi ta en hemmadag och då ska jag försöka göra rent i kylen. Det är liksom så, att man hinner EN grej per dag, om ens det, utöver de där måstena. Så jag ska nog inhandla en kalender också och strukturera upp vardagen lite. Jag mår bra av vanor och struktur och jag vill inte att det ska vara rörigt nu när vi har en bebis att tänka på också. 

Här om dagen började jag ju med att rensa i ett köksskåp och Billy tyckte att det var spännande. Sen kom Oscar och hjälpte till och då fixade vi tre till skåp! Det kändes så himla skönt att få lite ordning och man känner sig dubbelt så duktig när man gör det med en nöjd bebis. Vi får se om jag eventuellt hinner med ett skåp nu innan det är dags för kvämlsrutinerna. 

Nu vaknade Billy ur sin tupplur i selen, så nu ska jag fånga dagen med min lilla älskling.

Vi var förresten på bvc förut idag. 58,5 cm lång och 6380 gram tung är vår lilla nu! 

Igår var kvällen förresten hemsk, en stund i alla fall. Vi gick upp som vanligt vid sex och skulle köra kvällsrutinen, men Billy blev bara mer och mer hysterisk och tillslut var han igång med det hemskaste skriket vi någonsin har varit med om. Jag trodde typ att han skulle tuppa av tillslut för han bara skrek skrek skrek och skrek och ingenting funkade. Ni som har barn vet ju att varenda bit av kroppen liksom går sönder när man hör sitt barn skrika otröstligt. Det är det absolut mest stressande som finns. 

Tillslut lugnade han äntligen ner sig när jag stod och gungade med honom tätt tätt intill min kropp i vardagsrummet. Då kunde vi gå upp med honom och efter några kortare återfall av skrik få i honom kvällsmat och sen somnade han intill mig i sitt babynest som vanligt. Puew. 

Då började jag gråta. Antagligen för att spänningen släppte, och jag kunde verkligen inte sluta... men jag ville ju inte väcka honom så jag höll igen allt vad jag kunde och tillslut kände jag Oscar peta på mig och säga "andas!". Då kom jag på mig själv med att tyst huperventilera och var typ nära att svimma. 

Usch. Det var ingen rolig kväll. Allt som allt skrek han nog i en halvtimme; men tro mig, det kändes som en evighet. Sen sov han igen mellan 19 och 6. Lilla snutten. Dock har han ju krånglat med nappen i sömnen så mammam har sovit dåligt som vanligt.

Såhär glammig brukar jag vara. 

Jag och Oscar började titta på Making a murderer igår. Så himla hemskt. Vi hann dock bara titta på ett avsnitt innan klockan blev kvart över nio och en väldigt trött mamma somnade utan att borsta tänderna... Tänkte precis innan att "äsch jag borstar tänderna när Billy vaknar inatt"...men grejen var, att han sov HELA NATTEN från sju på kvällen till sex på morgonen. Helt ofattbart, men han har börjat sova 9-10 timmar åt gången allt oftare på sistone. Så himla skönt!

Visst är de fina?

Jag har under tiden gjort mig iordning, tänt i pannan, diskat miljoner nappflaskor och börjat rensa i ett av våra köksskåp (mer hinner man inte åt gången, har redan fått avbryta första gången för bebismatpaus), allt medan jag pratar, låter, leker med en bebis som tycker att mamma in action i köket är SÅ spännande. Haha! Min lilla gulleman. (Wops, nu tänkte jag precis stoppa hans flaska i munnen istället för min kaffekopp, virrigt som vanligt).

Nu behöver nog mitt kära kökssällskap sova lite så nu blir det lite gullegull innan jag fortsätter. 

Plus mega-omysig mensvärk och huvudvärk. Tur att jag har sambon hemma och en gullig bebis. Och när bebisen gnäller så tar sambon över. 

Nu sover Billy, men när han vaknar ska han få bada. Det gillar han, så då blir mamman nog lite glad. 

Nu får det nog blir lite lunch. Har bara ätit chokladglass än och det räknas väl inte som lunch direkt... hehe. 

Men, när Oscar åkte iväg och lämnade in vår bil för fix av en elgrej, sov Billy i vagnen i en halvtimme... och då... wait for it... tränade jag! Applåder, tack. Inte för att jag blev piggare av det och jag har fortfarande mensig huvudvärk, men jag kände mig ju lite duktig i alla fall. Nu sover......., nej vänta, nu vaknade han precis från dagens andra lur, så nu ska jag roa bebis. (Nu sitter han här i knät och piggnar till och jag ska nog göra mer kaffe tror jag).

Idag ska vi bara ta det lugnt här hemma. Eftersom vi har märkt att Billy lätt blir överstimulerad just nu så tar vi åtminstone en vilodag hemma mellan våra små familjeäventyr. Igår var äventyret att han satt i selen medan vi handlade på maxi. Sen skrek han massor på kvällen. Är helt övertygad om att det har med utvecklingen att göra eftersom det inte har blivit så förut.

Nåja, nu ska jag fortsätta njuta av mitt goda kaffe och sen ta mig en dusch (utan bebis för en gångs skull!)

○ Jag gillade att ha MYCKET smör på mackorna helt plötsligt.

○ Jag blev ofta åksjuk av att köra bil.

○ Jag kände aldrig att jag fick det där vackra glowet som alla andra får av att vara gravida.

 

○ Jag mådde väldigt illa fram till ungefär vecka 15 och kunde av någon anledning inte dricka vanligt vatten utan att må ännu mer illa, så jag drack mest festis eller loka ett tag (konstigg eftersom jag normalt sett lätt mår illa av söta drycker).

○ Jag hatade känslan av att inte kunna ta mig upp ur soffan utan extremt mycket krångel och kunde aldrig riktigt slappna av framför tvn fastän jag inte kunde göra mycket annat än att titta på tv framåt slutet.

○ Jag älskade känslan av att man var lite extra viktig med en bebis i magen. Alla var liksom mer omtänksamma och man behandlades på ett lite annat sätt medan man var gravid (eller så kändes det bara som det, vad vet jag).

○ Att känna sparkar var ju såklart underbart.

○ Jag var väldigt stressad framåt hösten eftersom vi precis hade flyttat till hus och ville få ordning innan bebisen kom.

○ Jag fick ett renoveringsryck och studsade runt och målade tvättstugan medan jag var höggravid och jag förstår fortfarande inte riktigt hur jag orkade det... men fint är det ju i tvättstugan nu i alla fall

Nu är i alla fall nattningen avklarad för en halvtimme sen ungefär. SÅ himla skönt att kvällen har gått från att vara en kamp till en mysig familjestund. Till och med djuren brukar vilja vara med i sängen när vi kör kvällsrutinen. Älskar min lilla familj så mycket, och älskar min karl så mycket mer för varje gång jag ser honom med vår fina son. 

Tog en bild förut på hur det ser ut när Billy har legat på skötbordet en stund. Antingen så ser det ut såhär eller så ligger han på sidan så det är omöjligt att få av och på blöjan. Lilla tokbebis! Och så skrattar han som att han gör bus med flit. 

Nu sitter bebisen i sin gunga och myser medan jag läser lite bloggar. Kör storkok av alla hans flaskor och nappar och har precis dammat. Tänkte passa på att dammsuga efter lillens nästa tupplur, något jag har tänkt göra i ungefär en vecka.... livet som småbarnsförälder i ett nötskal känns det som. Det känns som att man bara lallar runt och inte gör något, men ändå hinner man knappt få något gjort. Haha! Men så länge vi har rena kläder och handdukar, varmt i huset och rent porslin så får väl resten vänta lite längre än vanligt. 

I eftermiddag ska jag skänka lite blöjor som är för små för Billy till en bekant som precis har fått barn och sen ta en fika med min fina mamma. 

Igår var jag på stan och köpte lite kläder. Det var så skönt med lite egentid och så fick jag med mig en del hem till min nya mammakroppvänliga garderob! 

Idag ska vi nog ta en sväng till Billys farmor och farfar och i eftermiddag ska vi testa att göra egna sötpotatispommes (aldrig smakat) med pulled pork till middag. Tisdagslyx! 

Idag har jag bokat in mammadejt med mig själv. Ska in till stan och titta efter lite kläder till mig. Vi får väl se hur det går.