En dimma
Alltså, här om dagen låg jag och tänkte på hur det var att vara gravid och insåg att det känns som att jag redan har glömt bort den tiden. Jag fick verkligen anstränga mig för att komma på små grejer som litegrann kännetecknade min graviditet. Här är några:
○ Jag gillade att ha MYCKET smör på mackorna helt plötsligt.
○ Jag blev ofta åksjuk av att köra bil.
○ Jag kände aldrig att jag fick det där vackra glowet som alla andra får av att vara gravida.
○ Jag mådde väldigt illa fram till ungefär vecka 15 och kunde av någon anledning inte dricka vanligt vatten utan att må ännu mer illa, så jag drack mest festis eller loka ett tag (konstigg eftersom jag normalt sett lätt mår illa av söta drycker).
○ Jag hatade känslan av att inte kunna ta mig upp ur soffan utan extremt mycket krångel och kunde aldrig riktigt slappna av framför tvn fastän jag inte kunde göra mycket annat än att titta på tv framåt slutet.
○ Jag älskade känslan av att man var lite extra viktig med en bebis i magen. Alla var liksom mer omtänksamma och man behandlades på ett lite annat sätt medan man var gravid (eller så kändes det bara som det, vad vet jag).
○ Att känna sparkar var ju såklart underbart.
○ Jag var väldigt stressad framåt hösten eftersom vi precis hade flyttat till hus och ville få ordning innan bebisen kom.
○ Jag fick ett renoveringsryck och studsade runt och målade tvättstugan medan jag var höggravid och jag förstår fortfarande inte riktigt hur jag orkade det... men fint är det ju i tvättstugan nu i alla fall
Kommentarer
Trackback
