jossiworld

Det är första advent idag. Jag ska strax börja smygpynta lite. Det verkar som att vi har förlagt vår kartong med de mesta julgrejerna i flytten, så jag kan inte pynta ordentligt innan vi har köpt lite mer. Tänk, innan vi flyttade hit trodde jag att jag skulle vara rädd när vintermörkret la sig, men jag hade fel. Det är typ det mysigaste som finns när det blir mörkt, fastän vi bor mitt ute i skogen och det blir KOLSVART. Jag älskar verkligen hur vi bor. Att flytta hit är ett av de bästa besluten vi tagit tillsammans. 

Jag känner mig på bra humör idag. Det känns som att ett SÅ efterlängtat lugn börjar lägra sig över mig. Vardagen med bebis börjar sakta men säkert rutineras. Just nu sover Billy middag i bärselen på mig. Han brukar sova ett par timmar på eftermiddagen och då har jag lärt mig passa på att göra saker jag vill göra, eftersom han kräver mycket uppmärksamhet när han vaknar. Då vill han äta i princip varje timme tills vi lägger oss på kvällen, plus att han numer är mer vaken mellan matningarna så då passar vi på att leka, gosa, prata och träna nacke.

Igår lagade jag mat och gjorde en herrans massa välbehövliga matlådor medan han sov - och tur var väl det, för senare gick det ju mycket riktigt i ett. Hann precis svepa i mig lite mat innan gossen vaknade och var utsvulten. Passade även på att skära upp massa grönsaker och lägga i kylen så att det är lätt att få nyttigheter till maten. Så smart, enligt mig själv alltså! Det är ju inte alltid man har varken tid, ork eller möjlighet att ställa sig och göra en sallad i samband med maten. 

Idag har jag tagit det lugn medan han har sovit. Diskat flaskor, vikt tvätt, suktat efter kläder online och druckit kaffe. Och så letar jag lite ny musik på spotify till min "lugn"-lista. Lyssnar numer mest på mysmusik som gör mig avslappnad. Så skönt. 

Tidigare idag var vi hos mamma en sväng. Billy låg mest på en filt på golvet och tittade på sin mormor. Han börjar se mer och mer glad ut när han är vaken (och inte skriker) och han börjar försöka få fram ljud. Det är sjukt vad stolt man blir över minsta lilla när det gäller sitt lilla älskade barn. Jag börjar nästan gråta varje gång han så duktigt lyfter på sitt lilla huvud och spanar runt. Så skönt att mitt barn har så himla fin mormor och morfar som älskar så när vi kommer dit eller de kommer hit och att de bara blir glada när man ber om barnvakt. 

Nej, nu ska jag resa mig ur stolen och börja plocka fram de julsaker vi faktiskt har hemma. Det blir ingen bild i det här inlägget eftersom jag skriver på datorn för en gångs skull.

Dålig uppdatering, jag vet, men jag är ganska upptagen med vår lilla bestämda herre, så dagarna liksom går av bara farten fastän vi bara är hemma.

Igår var första gången Billy följde med hem till någon annan, när Oscar skulle till sina föräldrar och ett par kompisar på besök. Jag valde tillslut att ta en tupplur och en dusch i min ensamhet. Det var ju fördta gången jag var hemma själv sen Billy kom till världen. 

Idag var första gången jag var hemifrån utan bebis och sambo. Och första gången på typ 1,5 månad som jag körde bil. Jag bjöd ut en av mina mest värdefulla vänner på födelsedagslunch/fika. Det var SÅ mysigt och skönt att känna sig som en egen person igen. Var borta i 3,5 timmar och jag kan säga att jag saknade min lilla gnälliga bebis då, så en amningsstund i soffan och snusa bebishuvud kändes perfekt när jag kom hem. 

Imorgon kör vi några till "första". Första gången jag ska åka bil själv med Billy och första gångeb Billy ska få komma hem till sin mormor och morfar. Det känns som att alla steg utanför hemmabubblan är stora för alla oss inblandade. 

Nu är Oscar ute i garaget och grejar och Billy hänger mätt och belåten på min mage i selen och tupplurar lite. Jag tänkte passa på att klicka hem några julklappar och titta på reprisen av Lyxfällan nu. 

Sen lillen kom till världen för tre veckor sen har jag inte varit utan honom varken hemifrån eller hemma, förutom stunder som Oscar har hållit honom. Imorgon ska Oscar till en kompis och ta med sig Billy, så jag kommer få ett par timmar hemma, själv. Alltså, jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra med den tiden??? Det känns helt sjukt skönt och lyxigt, fastän jag vet att det kommer kännas väldigt tomt. Funderar på att kanske rita lite med mysig musik på och sen titta på de senaste avsnitten av American horror story. Först tänkte jag att jag skulle passa på att städa. Kul va? Men det ska jag nog strunta i. Det är ju iofs ganska avkopplande när man är själv och har musik på. Så vi får väl se helt enkelt. 

Just nu har jag en sovande bebis på magen. Han var orolig och kräktes mycket inatt så han har sovit större delen av dagen. Var på bvc idag också och han hade gått upp 300 gram på en vecka. Mitt lilla matvrak. Och under kvällen har vi invigt babysittern. Den verkade godkänd! 

Nu ligger förresten katten på mina ben och myser också. Så mysigt!

Idag har jag även köpt en naturnapp till Billy. Det är utan massa gifter i och han älskade den! 

Nu ska Billy få kvällsbada och sen väntar kvällsmatning, tvmys och förhoppningsvis sömn. 

Nu har jag lite egentid med honom på magen. Han sover och jag tittar på Gilmore girls, dricker te och tittar efter julklappar på nätet. Och klappar lite på hunden som ligger nära oss som vanligt. 

Vårt vardagsrumsbord är jämt överfullt nu för tiden. Jag har jämt massa vatten framme så jag slipper torka ut medan jag ammar och oftast nånting att äta så jag inte glömmer bort att fylla på med energi. Och så lite nappar osv. Handdukar ligger förövrigt också ÖVERALLT, med och utan rester av bebisspyor, haha! 

En trött bebis i förmiddags. Annars har han mest varit vaken, eller åtminstone halvvaken idag - till och med på promenaden. Nu ligger han däremot och halvsnarkar mot mitt bröst.

Idag har Billy varit så sällskapssjuk och vara varit nöjd i bärselen. Hade tänkt sova en stund under dagen pga dödströtthet, men det gick ju inte med selen på för han vill gärna mosa in hela ansiktet i min bröstkorg... och jag vill ju gärna att han ska kunna andas så det är bäst att hålla koll på busungen. 

Vi tog även en ganska lång promenad, jag, bebisen och hunden. Bebisen brukar jämt somna och sova kvar i vagnen nån timme efteråt så jag tänkte passa på att sova DÅ istället, men icke... det var bara bärselen som dög och han var till och med vaken större delen av promenaden. Nåja. Nu är pappan hemma i alla fall så jag ska tigga till mig en tupplur snart. Har till och med tvättat och slagit på ett långkok av köttgryta, så en tupplur är jag allt värd! Ska bara sniffa lite mer på mitt lilla bebishuvud först...

Ja just det, vi fick en "När jag var liten"-bok av mamma att fylla i Billy-saker i förra veckan. Tittade igenom den lite nu och det stod bland annat lite om stjärntecknen. Det som stod il Billys stjärntecken var lite kul så jag måste dela med mig av det:

Haha! Vi har en liten rebell-bebis här hemma.

En nyfiken björnbebis ♡

Nu sitter vi i sängen och kör kvällsamning framför tvn som alltid vid den här tiden. Nyss så beställde jag hem en babysitter, lite leksaker (tänkt som julklappar till lillen), skedar och två bodys till honom medan han hade lite kvällsmys med pappa. Hoppas att babysittern funkar bra.. Idag har jag även invigt en babybjörn som vi har lånat hem. SÅ himla bra grej med bärsele när man har en bebis som blir megaledsen om han inte får ligga på en hela dagarna.

Det var den dagen. Avslutar med några bilder på världens sötaste unge när han satt i vagnen och tittade på när jag lagade mat förut.

Hej i alla fall, det var väldigt längesen och mycket har hänt sen sist. Jag har ett helt nytt liv känns det som. Det här året har många stora saker hänt. 

Året började med att jag och mannen i mitt liv förlovade oss, på min födelsedag, vilket kändes och fortfarande känns så himla rätt. Det känns så naturligt att det ska vara vi och vi liksom kompletterar varandra. 

Månaden efter fick vi reda på att jag var gravid. Många virvlande tankar eftersom det är en del man ska tänka på medan man är gravid. Och så tänker man ju såklart på den kommande bebisen också. Nästan hela mitt år har bestått av ett gravidvirrigt huvud. Oscar har resgerat många gånger på att jag inte har varit i nuet utan i min egna lilla värld. 

Sen under våren hittade vi äntligen ett hus som vi fastnade för. Efter många om och men vann vi budgivningen och till sommarn hade vi äntligen ett hus och en egen stor trädgård att vara i istället för att känna oss instängda i vår lilla lägenhet. Det var en himla underbar sommar trots att jag som gravid inte orkade göra mycket utöver mitt jobb. Hemma satt jag mest i min gungstol och njöt av vår fina gård omringad av skog och läste på om bebisar och förlossning. 

När sommaren var slut tog även min ork slut. Fick foglossning och mådde dåligt i hela kroppen av det fysiskt påfrestande jobbet, så jag bytte bort en del helgpass och sjukskrev mig sista veckan innan jag gick på min "gravidledighet". 

Spenderade kommande två månader med att måla om tvättstugan så vi fick vit träpanel och mintfärgade väggar. Det blev SÅ bra, men det var SÅ ansträngande, fastän jag tog det jättejättelugnt. Fyllde även på i frysen med hembakt fikabröd och matlådor inför bebisens ankomst. Och klättrade tillslut på väggarna här hemma när jag inte orkade/kunde göra nånting. 

Tillslut kom då det egterlängtade datumet, 21 oktober, då vår prins var beräknad att komma, men det gjorde han ju såklart inte. Han hade det mysigt där inne i 5 dagar till och tidigt tidigt på den sjätte dagen tittade han ut. 

Den största, och den mest livsomvälvande händelsen var ju såklart förlossningen och att helt plötsligt vara förälder till en liten människa. Min förlossning inleddes av nästan 2 dygn med värkar. Båda nätterna vaknade jag ungefär var sjunde minut av att det gjorde ont, så jag behöver väl kanske inte ens säga att jag knappt sov något under den tiden. På måndagskvällen den 26e var det äntligen dags att åka in pch bara ungefär 4 timmar och 40 minuter efter vi kom dit föddes lilla Billy. Det kändes som att allt gick väldigt fort, men det gjorde även sjukt mycket ondare än jag trodde att man kunde ha. Förlossningen är helt klart den mest ofattbara och häftiga händelsen jag har varit med om, för, som alla säger, visst gör det väldigt ont, men man överlever ju liksom. Och det är ingen smärta som går att beskriva. Jag är glad att vi hade en bra barnmorska och Oscar var jätteduktig på att peppa mig och få mig att behålla fokuset när jag började få panik. 

27 oktober 00.38 blev vi alltså föräldrar till lilla Billy som vägde 3165 gram och var 47 cm lång. Att bli förälder är helt klart det mest känslomässigt omtumlande jag har varit med om. Det är först nu jag känner att jag börjar kunna njuta lite av det, för innan har det mest känts helt overkligt - och såklart jobbigt... och samtidigt underbart. Det är ett helt nytt kapitel i vårt fina gemensamma liv. Vi har en son. En liten minimänniska som vi ska lära allt vi kan och som vi aldrig mer kommer att känna oss hela utan. Det är ofattbart. 

Så, nu när Oscar har börjat jobba och jag är mammaledig kommer jag vara hemma en hel del och jag tänkte därför återuppta bloggen här litegrann. Eller ja, åtminstone börja uppdatera igen, så får vi väl se hur länge jag fortsätter med det.