Första advent
Det är första advent idag. Jag ska strax börja smygpynta lite. Det verkar som att vi har förlagt vår kartong med de mesta julgrejerna i flytten, så jag kan inte pynta ordentligt innan vi har köpt lite mer. Tänk, innan vi flyttade hit trodde jag att jag skulle vara rädd när vintermörkret la sig, men jag hade fel. Det är typ det mysigaste som finns när det blir mörkt, fastän vi bor mitt ute i skogen och det blir KOLSVART. Jag älskar verkligen hur vi bor. Att flytta hit är ett av de bästa besluten vi tagit tillsammans.
Jag känner mig på bra humör idag. Det känns som att ett SÅ efterlängtat lugn börjar lägra sig över mig. Vardagen med bebis börjar sakta men säkert rutineras. Just nu sover Billy middag i bärselen på mig. Han brukar sova ett par timmar på eftermiddagen och då har jag lärt mig passa på att göra saker jag vill göra, eftersom han kräver mycket uppmärksamhet när han vaknar. Då vill han äta i princip varje timme tills vi lägger oss på kvällen, plus att han numer är mer vaken mellan matningarna så då passar vi på att leka, gosa, prata och träna nacke.
Igår lagade jag mat och gjorde en herrans massa välbehövliga matlådor medan han sov - och tur var väl det, för senare gick det ju mycket riktigt i ett. Hann precis svepa i mig lite mat innan gossen vaknade och var utsvulten. Passade även på att skära upp massa grönsaker och lägga i kylen så att det är lätt att få nyttigheter till maten. Så smart, enligt mig själv alltså! Det är ju inte alltid man har varken tid, ork eller möjlighet att ställa sig och göra en sallad i samband med maten.
Idag har jag tagit det lugn medan han har sovit. Diskat flaskor, vikt tvätt, suktat efter kläder online och druckit kaffe. Och så letar jag lite ny musik på spotify till min "lugn"-lista. Lyssnar numer mest på mysmusik som gör mig avslappnad. Så skönt.
Tidigare idag var vi hos mamma en sväng. Billy låg mest på en filt på golvet och tittade på sin mormor. Han börjar se mer och mer glad ut när han är vaken (och inte skriker) och han börjar försöka få fram ljud. Det är sjukt vad stolt man blir över minsta lilla när det gäller sitt lilla älskade barn. Jag börjar nästan gråta varje gång han så duktigt lyfter på sitt lilla huvud och spanar runt. Så skönt att mitt barn har så himla fin mormor och morfar som älskar så när vi kommer dit eller de kommer hit och att de bara blir glada när man ber om barnvakt.
Nej, nu ska jag resa mig ur stolen och börja plocka fram de julsaker vi faktiskt har hemma. Det blir ingen bild i det här inlägget eftersom jag skriver på datorn för en gångs skull.
Jag känner mig på bra humör idag. Det känns som att ett SÅ efterlängtat lugn börjar lägra sig över mig. Vardagen med bebis börjar sakta men säkert rutineras. Just nu sover Billy middag i bärselen på mig. Han brukar sova ett par timmar på eftermiddagen och då har jag lärt mig passa på att göra saker jag vill göra, eftersom han kräver mycket uppmärksamhet när han vaknar. Då vill han äta i princip varje timme tills vi lägger oss på kvällen, plus att han numer är mer vaken mellan matningarna så då passar vi på att leka, gosa, prata och träna nacke.
Igår lagade jag mat och gjorde en herrans massa välbehövliga matlådor medan han sov - och tur var väl det, för senare gick det ju mycket riktigt i ett. Hann precis svepa i mig lite mat innan gossen vaknade och var utsvulten. Passade även på att skära upp massa grönsaker och lägga i kylen så att det är lätt att få nyttigheter till maten. Så smart, enligt mig själv alltså! Det är ju inte alltid man har varken tid, ork eller möjlighet att ställa sig och göra en sallad i samband med maten.
Idag har jag tagit det lugn medan han har sovit. Diskat flaskor, vikt tvätt, suktat efter kläder online och druckit kaffe. Och så letar jag lite ny musik på spotify till min "lugn"-lista. Lyssnar numer mest på mysmusik som gör mig avslappnad. Så skönt.
Tidigare idag var vi hos mamma en sväng. Billy låg mest på en filt på golvet och tittade på sin mormor. Han börjar se mer och mer glad ut när han är vaken (och inte skriker) och han börjar försöka få fram ljud. Det är sjukt vad stolt man blir över minsta lilla när det gäller sitt lilla älskade barn. Jag börjar nästan gråta varje gång han så duktigt lyfter på sitt lilla huvud och spanar runt. Så skönt att mitt barn har så himla fin mormor och morfar som älskar så när vi kommer dit eller de kommer hit och att de bara blir glada när man ber om barnvakt.
Nej, nu ska jag resa mig ur stolen och börja plocka fram de julsaker vi faktiskt har hemma. Det blir ingen bild i det här inlägget eftersom jag skriver på datorn för en gångs skull.
Kommentarer
Trackback
