jossiworld

Min bebis och min man ligger här bredvid mig i sängen och sover och jag ligger och tittar på bilder och tänker på hur ofattbart det är att den där underbara lilla människan har legat i min mage. Det känns så himla långt bort. Det är ju å andra sidan ett helt annat liv. Nu är det så självklart att vi ska sova här med vår lilla älskling vid vår sida.

Det var allt för mig för tillfället. Nu ska jag försöka få bebisen att sova middag.

Imorse tvingades jag upp av en pigg, pratande och sprallig bebis vid halv sju, sju. Då hade jag sovit oroligt hela natten av någon anledning och var sjukt trött, men väl up and running piggnar man ju till... men inte bebisen inte. Hans energi började lägga sig redan vid halv åtta igen... och vid åtta somnade han så gott i vagnen i ljudet från diskmaskinen. Så här sitter jag med mitt chaite, vaken.

Det jag ville komma till var att han vaknade till en sväng rätt snart efter han hade somnat och då gosade jag in min hand under hans rumpa och då somnade han om direkt. Så nu är min han fast där, haha! Hålla rumpa eller händer brukar ofta funka. 

Igår använde jag förresten inte selen alls!! Första dagen sen vi började använda den. Så himla skönt för ryggen och minibossen var möjd han med såklart! Så himla befriande känns det! Igår spenderade jag tiden under hans första sovstund med att träna, så idag har jag lite träningsvärk. Skönt! Idag känner jag mig dock rätt förkyld så det får bli några magövningar bara.

Igår fick vi hem två paket till honom innehållande: en babygunga, en bumbostol och en bitring. 

Han verkar gilla gungan hittills. Han satt i den och tittade på när jag åt frukost. Bumbon får man hålla ordentligt koll på honom i eftersom han är lite ostadig när han är trött, men han var ju SÅ söt när han satt i den. (Okej, jag antar att alla förstår att vi skulle hålla koll på honom oavsett). Bitringen älskade han!

Nu ska jag se om herrn vill sova en liten stund. Han verkar lite trött och han har ju snart varit vaken i 1,5-2 timmar så det är dags att vila lite. 

Idag har vi haft Nathalie här på besök så Billy har fått prata lite med henne, och hon lyckades få honom att somna i vagnen också utan vidare. Även jag fick honom att somna där ett par timmar senare. Så skönt att han verkar inse att det kan vara mysigt att sova nån annanstans också!

När Nathalie var här pratade vi om hur man ärver utseende och sånt och vi kom in på att Billy faktiskt nästan börjar se lite rödlätt ut i håret. Jag tycker att det vore så himla kul om han kunde få något sånt som så tydligt kommer från min pappa. Det gör mig så deppig att tänka på att han aldrig kommer få träffa sitt barnbarn och se mig som mamma. Om Billy skulle få min hårfärg (som är från pappa) så skulle det verkligen kännas som att en bit av pappa har gått över till älskade lilla Billy. 

Vi satt och tittade i fotoalbum förut, Billy och jag. Jag berättade som sagor om de olika fotona från både min barndom och på mig och Oscar. Billy tyckte det var jättespännande och kul att titta på bilderna! 

Nu ska jag lägga ifrån mig telefonen och vila lite ordentligt. Sen ska vi nog vika lite tvätt och äta innan det är dags för kvällsmys. Jag har gjort chiapudding med kakao och vispat lite grädde till, som jag ska äta sen. Mums! 

De senaste kvällarna har vi läst Kaninen som så gärna ville somna (fastän den nog är till för äldre barn egentligen), i sängen medan Billy har fått kvällsmat och flera gånger har läsandet faktiskt fått honom riktigt lugn och trött, så han har kunnat somna utan gnäll och skrik. Så himla bra och skönt för oss båda! Nu ser jag fram emot vårt kvällsmys istället för att bäva inför det. Igår somnade han efter 25 minuter av bok och mat. Sen tittade jag på solsidan med en snarkande bebis bredvid mig. Det är mys på hög nivå det!

Sovande bebisar kan vara bland det absolut gulligaste som finns!

Hur som helst så är Oscar ute i garaget nu och då sitter djuren och tittar ut mot garaget. Så sött. Bobbie sitter förövrigt väldigt ofta där på soffan och tittar efter Oscar. Han är en liten "pappagris". 

Nu har jag precis fått Billy att sova "middag" i vagnen för andra (!!!) gången idag. Så himla skönt. Han ska få gosa i selen senare idag, men jag uppskattar väldigt mycket de få gånger han vill sova någon annanstans. Nu gnällde han i och för sig en del innan han somnade, men jag gosar ner mitt huvud bredvid hans, viskar att jag är där och att han ta det lugn, stryker honom över ryggen och håller honom i handen - då brukar det gå ganska bra. Både jag och Oscar känner att vi måste vänja honom lite vid att sova på andra ställen än i selen om dagarna, eftersom, framför allt jag som har honom mest, har fått otroligt ont i rygg och axlar, fastän vi har en bättre sele nu. Så länge han inte gnäller alltför länge tycker jag att det är okej att försöka få honom att somna någon annanstans, och jag är alltid nära nära så han ska veta att han inte är ensam. 

 

Såhär mysigt har han det i vagnen, nersjunken i min gravidkudde med sin snuttis. När han väl har somnat har han oftast inga problem med att sova själv. 

När jag kom hem blev jag SÅ lycklig av att få gosa ner mig i sängen tätt intill min lilla älskade bebis. Han har förresten blivit lite förkyld, stackaren.

Min lilla kille har förresten blivit som en annan bebis på sistone. Han känns så mycket mer mogen och närvarande på ett annat sätt än förut. Och så har han börjat "prata" ungefär varenda vaken minut, också på ett annat sätt än förut. Han utforskar verkligen sin mun och röst just nu och det är så roligt att prata med honom för han lyssnar och svarar på ett annat sätt än förut. 

Han har även börjat greppa saker ordentligt och försöker hålla i flaskan när han äter.

Nu har jag precis ätit lunch med honom i vagnen bredvid; men han börjar bli lite rastlös så vi ska busa lite nu innan han blir trött och vill ta en tupplur. 

Nu sover han middag i selen och han har gjort det ett tag nu så han vaknar nog snart. Jag tittar på revenge så länge. Så himla spännande! 

 

Ska lite snabbt dela med mig av en del av en text som Constance Hall hade skrivit på facebook. Så himla bra.

"To the woman who didn't loose all of that baby weight, 
I salute you. 
A brand new 24 hour job that doesn't pay and won't end for around 20 years is NOT a good time to give up cake. Eat the cake, eat the whole fucking cake and fuck off anyone who dares to say anything. Your post baby body is not all the sudden free for public commentary."


True that. Man kan lätt känna sig lite pressad, fastän ingen liksom säger någonting rakt ut. Jag tänker inte skylla på omgivningen, för det är faktiskt mest en själv som vill komma tillbaka till sitt pre-pregnancy-jag så snabbt som möjligt för att kunna känna sig som en själv igen. Fast faktum är att efter man har fått barn så är man inte till 100% den personen man var innan man fick barn. 

Har inte sett hennes sida förrän nu och såg att hon har en blogg också. Såg ett klockrent inlägg på facebook också om hur instängd och ensam man kan känna sig när man är själv hemma med barnen hela dagarna och att man kan avundas partnern som kan "fly" till jobbet. Det är så uppfriskande med någon som faktiskt yttrar de där jobbiga bitarna med livet som förälder istället för att få allt att låta så rosaskimrande. Jag själv har haft väldigt jobbigt i början i och med att jag har känt att jag inte har varit så överlycklig som alla mammabloggar får det att låta som att man ska vara. Det ÄR ju jobbigt till och från och det kommer man ju inte undan. Ibland kan det ju kännas som att man drunknar i det nya ansvaret när man är ny som förälder och det är ju faktiskt inte så konstigt att man behöver tid att anpassa sig till den enorma förändringen. Det betyder ju inte att man älskar sitt/sina barn mindre. Blev så ARG när jag läste att en bloggerska hade skrivit om att man kanske inte ska skaffa barn om man tycker att det är jobbigt att ha barn och ansvaret som kommer med föräldraskapet. Det tycker jag är helt absurt sagt. 

Det måste få vara okej att inte vara på topp jämt i föräldraskapet som med allt annat. Annars går man ju under.

Nu ska jag gå och byta blöja på min lilla kille som sitter här och är så glad och nöjd av att bara titta på sin mamma.  

Vi har förresten en katt som brukar ligga i handfatet för att det blir ganska varmt i badrummet uppe. Så blrjar hon kurra typ såfort man kommer in dit på morgonen. 

Vi köpte med oss pizza hem och det var SÅ himla gott. Jag äter pizza typ max två gånger per år, så när jag väl gör det är det helt gudomligt ungefär. Nu hade jag varit sugen på pizza i flera veckor, så det var på tiden att vi köpte det. Nu stillades mitt pizzasug ordentligt och när vi skulle äta pizzarester till kvällsmat blev jag nästan äcklad istället så jag tog en macka istället... haha!

Vår pizzalunch visade tydligt hur småbarnslivet kan vara. Billy sov i babyskyddet så vi satte på en film och tänkte passa på att mysa framför tvn. När vi hade satt oss och ätit i typ två minuter vaknade minibossen och tyckte minsann inte att mamma och pappa skulle mysa, så han blev nöjd när han fick hoppa i selen på mig och äta mat. Och så blev det ätande i skift för oss, haha! Tur att vi är vana så det gör inte så mycket. Klart att minis behov går först, men det är ändå skönt att han ganska ofta sitter med oss vid köksbordet i sin vagn när vi äter middag nu för tiden. Längtar tills han kan sitta och äta med oss. Ska bli så mysigt!

Nu ligger jag i sängen medan Oscar står gungandes framför tvn med en bebis på sig. Han var så kinkig och då är det oftast det som funkar bäst. 

Nu ska vi fortsätta mysa här. Har varit så himla skönt med en dag med bara massa mys med vår lilla familj. Håller tummarna för att Billy inte får feber av vaccinet!

Idag när jag satte mig vid köksbordet med morgonkaffet hörde jag henne jama på övervåningen så jag gick upp i trappen och stod och viskade efter henne (eftersom både bebis och sambo sover) och då kikade hon fram i sovrumsdörröppningen och det syntes direkt att hon var busig, så när jag gick ner sprang hon efter mig direkt. Sen låg hon och busade med snöret på min morgonrock ett tag när jag hade satt mig vid bordet igen. Nu ligger hon på blombrädan över elementet här vid köksbordet och myser. Jag har gosat lite med henne och hon har suttit ett tag och spanat på fåglarna här utanför, så nu verkar hon nöjd för stunden. 

Jag är SÅ glad för denna lilla kattens skull att vi flyttade hit ut på landet så hon kunde få bli utekatt. Hon har en stor gård att springa runt på och skog runt hela tomten. Skacka om frihet mot livet i en liten tvåa. Det märks att hon är så himla nöjd med livet nu och det gör mig så glad. (Och fastän hon har hur mycket utrymme som helst att röra sig på ute så är hon oftast inom hörhåll och kommer springandes som en hund när man ropar på henne)

Hon är förresten sen fluffigaste katten jag någonsin sett nu när det är kallt ute. Varje gång jag och Oscar klappar henne utbrister vi "men gud va fluffig hon är!!!!".. haha. Det är ganska kul för det har ju hänt väääldigt många gånger, men vi blir fortfarande lika förvånade över just hur fluffig hon är.

Nu ska jag sätta på lite morgonkaffe (läs koka vatten till snabbkaffe) och äta nånting. Imorgon ska vi förresten till BVC och Billy ska få sin första vaccination! (Och ja, jag vet att det är en livlig debatt om vaccination, och ja, vi vill att han ska vaccineras ändå)

Ni får en gammal bild på bebisen. Tycker han ser så stor ut nu. Här ser han så liten ut, men han har fortfarande samma ansiktsuttryck kvar. Det överst till höger är ju klockrent. Eller igår när vi skulle åka bil och han såg SÅ fruktansvärt SUR ut hela vägen. Haha!

Nu ligger Billy redan och sover. Vågar inte hoppas på att han redan sover för natten eftersom han somnade vid sju (!!!) redan, utan ett pip! Han som har gnäll/skrikmsraton när han ska somna annars...

Nu ska jag titta på tv en stund innan jag också ska sova. 

Imorse hade vi förresten besök av tre rådjur som brukar vara på vår gård ganska ofta. Så himla mysigt att bo såhär och ha naturen så tätt inpå. Ska bli så underbart att se Billy växa upp här ute på landet. Minns själv hur roligt det var med skogen när jag var liten. Ser framför mig hur "grabbarna" bygger en träkoja i skogen och hur Billy kommer vilja hänga med pappa ut i garaget och ställa tusen frågor när han blir större. 

Nu säger vi godnatt, jag och min knubbiga, halvnakna, sovande bebis som ligger och låter så gulligt bredvid mig.

Den här teckningen har fått bli tavla till vardagsrummet. Och står bredvid ett segelfartyg målat av min pappa. ♡ 

Jag la min gravidkudde i liggdelen på vagnen så han kan sittligga och se ganska bra vad som händer i världen. Tada, nöjd bebis, nöjda föräldrar. Nyss fick han sitta där i medan jag gjorde mig iordning för dagen också. Så praktiskt att kunna ta med sig honom. Han gillar ju absolut inte liggdelen i vagnen. Babyskyddet funkar betydligt mycket bättre, men den här lösningen kändes mysigare för honom. Sitta i en gosig stor kudde med en filt på sig, vem skulle inte gilla det liksom?

Inatt har pappan jobbat så medan han sover så ska vi åka till mormor (menar min mamma alltså) och hälsa på. Sen ska han får vara själv hos mormor en stund medan jag kör ett besök hos en av mina finaste vänner och en sväng in på maxi. Ska blibdå skönt att komma ut lite! På sistone har våra bilsr krånglat en del så jag och Billy har mest varit hemma.

Just nu är det 18 grader inne och -18 ute. 

Minibossen ville som vanligt inte vara kvar i sängen längre än till halv sju så då fick han ligga på en filt badrumsgolvet och sprattla av sig medan jag tog en dusch för att vakna. Att gå upp tidigt på vintern i mörkret, ofrivilligt, kan ju vara det deppigaste som finns. Jag har börjat antingen tända upp i sovrummet eller ta en dusch om bossen tillåter för att jag ska piggna till och skaka av mig mitt hemska morgonhumör. Minibossen gillar ju dessvärre inte det här med att mamma kan behöva vakna till lite innan hon kickar igång dagen. Oftast går jag upp ur sängen med en sur min och alla möjliga hemska tankar, men då fort Billy får komma till skötbordet blir han SÅ glad och ler världens största, finaste, tandlösa leende och då blir ju allt lite bättre direkt. 

När vi kom ner fick han ligga i gymmet en stund med en gosig filt runt sig medan jag (i rekordfart som alltid, fattar inte hur jag kan göra allt SÅ snabbt helt plötsligt sen jag fick barn) diskade flaskor, tömde diskmaskinen, kokade vatten till ersättning och kaffe (kaaaaffe kaffe kaffe, vet inte hur mycket kaffe jag dricker om dagarna nu för tiden), drog igång tvättmaskinen och började elda (ja elda började jag ju såklart med men det hamnade sist i listan här). Jag kan inte riktigt förklara den här känslan av att vara en superhjälte när man börjar lära sig att jonglera bebis med vardagssysslor och det faktiskt går rätt smidigt. 

Nåja. Nu har bossen somnat i selen och jag ska varva pussarna på honom med att dricka upp mitt kaffe. Och kanske göra en macka. 

Ska testa att smita ner och göra mig en kopp kaffe och ta med mig nån serie upp så jag är förberedd OM han nu not förmodan skulle sova ett tag till. Han brukar behöva sova 2-3 timmar i sträck på eftermiddagen, och har gjort det sen han föddes. 

Lilla hjärtat somnar bäst om mamma eller pappa håller honom i handen.

Jag hade inte riktigt tänkt på hur mycket kroppen skulle förändras av att bära och föda ett barn. Jag menar, jo jag hade väl förväntat mig att bli tjock och att det nog skulle kännas en hel del när ungen skulle ut, men jag tänkte nog inte så mycket längre än så. 

Nu sitter jag här (okej, ligger i sängen) med dallrig mage, tjockare lår och har en hel garderob med kläder som inte riktigt sitter så fint. Okej, det hade jag väl kanske lite på känn redan innan att en del gravidkilon skulle vara kvar efteråt (men inte så många?!). Men fine, det kan jag ta eftersom jag inte har nåt behov av att visa upp mig ändå. Jag har fullt upp med att hålla minibossen nöjd kan jag ju lova.

Men hallå, jag fick ingen förvarning om att jag efter barnafödandet skulle typ avlida av de kommande menssmärtorna?! Under min första mens efter förlossningen var smärtan så hemsk att det allvarligt talat kändes som att det var förlossningvärkar på gång igen. Nu andra gången är det tack och lov inte lika illa, men fortfarande betydligt mycket jobbigare på alla sätt och vis än innan graviditeten. Fy säger jag bara! Och huvudvärk och illamående på köpet också. Det var något jag inte alls var beredd på. 

Nej, förlåt Kroppen. Jag ska väl egentligen inte klaga på dig. Du är ju rätt fantastisk som kan bygga ett barn, ge barnet husrum och sen veta hur barnet på bästa sätt tar sig ut. Du förtjänar väl lite mer tid än 2,5 månader att återhämta dig innan jag börjar klaga på ytligheter. Och det där med värken kan väl inte du rå för, men ta gärna bort den om det går.... 

Nu ska jag sluta gnälla, lägga ifrån mig telefonen och gosa ner mig bredvid min perfekta sovande bebis som ligger och spretar med sina små fingrar i sömnen. Är det nån som förresten vet hur länge man kan titta på en sovande bebis utan att tröttna?

Den sötaste jag vet ♡

Nu ligger Billy i gymmet och äter och inom två sekunder låg Bobbie ingosad tätt intill Billys mage. Så himla fint.

Känns som att vi har hunnit med mycket den här morgonen och jag känner mig rätt pigg och glad. Billy sover just nu i sjalen sen ungefär en timme tillbaka. Han är så nöjd där i. Det är ju trångt, varmt och skönt och så här han ju mammas hjärtslag. 

De senaste två kvällarna har han varit väldigt mammig. Jag har haft honom hela nätterna och dagarna fram tills runt sex när Oscar har kommit hem/in och tagit över en stund. Då har han varit jättekinkig och bara varit nöjd om han har fått se mig hela tiden. Så igår på kvällen satt båda mina killar och iakttog mig medan jag borstade tänderna. Vi får väl se hur det går idag, men det är ju inte så konstigt heller att bebisen får ett annat band till föräldern som går hemma. Vi får se till att Oscar tar igen det när han är ledig. Det går ju så snabbt med utvecklingen nu så man missar ju massor på kort tid. Snart kommer han ha pappaledigt på sina nattpass så då kommer han vara ledig minst 7 dagar i stöten. Så himla skönt! Då ska vi passa på att bonda som familj. 

Nu ska jag sluta skriva och göra mig dagens andra kopp kaffe. Sen ska jag fortsätta läsa igenom alla mammabloggar jag har börjat följa (hallå, det finns ju typ inget roligare än att läsa om andras barn nu när man har ett eget?!). Billy blir förresten 11 veckor idag. 

Gullebebisen igår. De senaste dagarna har jag kunnat lägga ner honom under eftermiddagsluren så har han sovit vidare i soffan nån timme (igår var det 2,5 timme!!!). Så himla skönt med avlastning för min rygg och så himla duktig bebis som verkar börja bli lite mer självständig. 

För ett tag sen läste jag ett så roligt inlägg av Spiderchick om att en bebis är som den strängaste typen av chef man kan ha, som är med en överallt. Jag skrattade en del åt det för det stämmer ju så bra. Jag har en liten boss här som är väldigt bestämd av sig. Han vill till exempel slumra mycket under dagarna oftast, men bara i sele (eller sjal), för annars vägrar han sova istället och blir ett grinigt bebismonster ungefär. Den här kampen om att få vila ryggen vinner därmed minibossen och min rygg är oftast helt död när vi ska lägga oss på kvällen. Som tur är så tillåter ju bossen sömn i sängen. Inatt sov han VÄLDIGT bra och jag blev helt paff när jag vaknade strax före fyra av att han började bli hungrig. Då hade jag nattat honom runt halv nio på kvällen... och eftersom jag somnade runt tio fick jag 6 timmars sömn i sträck?!? Sen somnade han om och sov lite halvt oroligt fram till halv sju. Vår lilla boss tillåter nämligen bara sömn i sängen till runt 5-7. Halv sju blev ändå sovmorgon för mamman idag för oftast går det bara till runt sex. Bossen har ju däremot inte sovit klart då, han ska ha mat och sen sova på mamman eller pappan. Det är ju rätt kul det här att man knåpar fram rutiner utifrån vad bebisarna tillåter. Jag har ganska bra kläm på vår lilla herre nu. Det kan skilja sig lite från dag till dag, men är på ett ungefär likadant. Jag märker tydligt när han behöver sova en stund och när han börjar bli hungrig, eller när han vill bli nersläppt för att kunna sprattla runt lite. 

Igår kom jag på deb briljanta idén att testa att duscha när han precis har vaknat på morgonen. Då är han grinig tills han blir sysselsatt en stund och jag är grinig tills jag vaknar till - win win alltså med en morgondusch. Mycket riktigt så funkade det väldigt bra. Hade en nöjd bebis på golvet, på min varma och gosiga morgonrock, medan jag kunde ta en dusch och vakna till utan att känna mig särskilt stressad. SÅ skönt. Det här att få till det med hushållssysslor OCH själv ta en dusch om dagarna när man är själv med bebis är inte alltid helt lätt. De där små bebisbossarna ändrar sig ju lätt efter en liten stund och vill göra annat istället. Och att stå nerlöddrad i duschen och lyssna på en missnöjd bebis är inte kul. 

Nu blev det en hel utläggning om att duscha här, men det är lite sånna där småsaker som känns som stora vinster i min vardag just nu. Att få ihop det så båda våra behov kan tillgodoses. Just nu längtar jag något så otroligt efter att få sätta mig ner med penna och papper. Jag ska testa om det går med honom i sjalen. Det vore väldigt skönt att kunna göra något som är som balsam för själen medan han får både sin närhet och sömn. 

Nåja, nog om det. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, som i vanlig ordning har blivit kallt. Åt chiapudding till frukost förut, mums. Den här mamman känner sig väldigt dallrig och inte riktigt som sig själv, så nu blir det slut på att äta överblivet julgodis osv. Eller ja, jag brukar ju äta onyttigt när jag är sugen, men vara ganska nyttig annars. Det har jag varit dålig med efter förlossningen för jag har inte orkat bry mig om mat direkt utan jag äter bara för att få i mig nåt. Nu ska jag börja köpa hem frukt och grönsaker, grovt bröd och keso och sånt där igen. Sånt jag faktiskt gillar mer än andra mer onyttiga grejer. Jag vet att jag borde börja träna och röra mer på mig istället, men jag orkar inte riktigt den pressen nu så det får vänta. Att ta promenader på oplogade skogsvägar är ju inte heller nån höjdare direkt, så nu längtar jag till våren! Då blir det många promenader och mer energi. Nu går all energi till att hålla minibossen nöjd, och det är helt okej, det är ju ändå det viktigaste såklart!

Nej nu ska jag se om jag eventuellt kan få rita litte medan hjärtat sover. 

 

Just nu har jag det förstnämnda. Vår lilla bebis vill aldrig sova i sängen längre än till 6-6.30 ungefär så då är det bara att pallra sig upp, men han är såklart bara pigg en liten stund då och vill sova vidare nån timme i selen sen istället. Lilla tokiga bebisen. Idag ska jag nog dock försöka lägga ner honom i nestet om han sover längre än en timme i selen. Jag blir helt utmattad av att gå runt med honom på mig hela tiden, speciellt vissa dagar... och då märker jag att jag blir på så bra humör heller. Men men, det är ju som det är. Samtidigt är det ju klart att den lilla guldklimpen ska få den närhet han känner att han behöver. 

Det kändes lite sjukt igår, för vi träffade en av våra gymnasielärare på stan. Han frågade såklart vad vi håller på med nu för tiden och det kändes så konstigt att stå där med honom, som jag kopplar med ungdomen, och säga att jag är mammaledig. Det låter ju så vuxet. Fast å andra sidan skrapar jag väl ihop ganska många "vuxenpoäng" nu med fästman, bebis, djur, hus, bilar osv. Det enda som fattas är väl en fast anställning, men det får ta den tid det tar. 

Nu ska jag sätta mig i soffan (om bebisen tillåter... han brukar nämligen känna av när man sätter sig ner och gnälla tills man reser sig och går runt lite om han inte sover tillräckligt djupt) framför netflix med en kopp kaffe. Vid 12 kommer mamma hit. Så himla kul med besök!

Rensade förresten bland bilderna i telefonen igår och det känns ofattbart att min lilla bebis har varit så liten som han är på de första bilderna från bb. Nu känns han så mycket mycket mycket mer mogen på ett helt underbart sätt. Han börjar liksom kännas som en egenliten person istället för en nyfödd bebis med bara massa primära behov. Nu "pratar" han typ oavbrutet när han är vaken och pigg, har lärt sig att rulla från mage till rygg, är jätteintresserad av världen i allmänhet, vill gärna scanna av rummet när han hör någons röst... och blir överlycklig av att se sin älskade mamma och pappa. När jag har besök håller han alltid span så han vet exakt var han har mig när någon annan håller honom. Man känner sig så himla speciell då ska ni veta.