Constance Hall

Ska lite snabbt dela med mig av en del av en text som Constance Hall hade skrivit på facebook. Så himla bra.

"To the woman who didn't loose all of that baby weight, 
I salute you. 
A brand new 24 hour job that doesn't pay and won't end for around 20 years is NOT a good time to give up cake. Eat the cake, eat the whole fucking cake and fuck off anyone who dares to say anything. Your post baby body is not all the sudden free for public commentary."


True that. Man kan lätt känna sig lite pressad, fastän ingen liksom säger någonting rakt ut. Jag tänker inte skylla på omgivningen, för det är faktiskt mest en själv som vill komma tillbaka till sitt pre-pregnancy-jag så snabbt som möjligt för att kunna känna sig som en själv igen. Fast faktum är att efter man har fått barn så är man inte till 100% den personen man var innan man fick barn. 


Har inte sett hennes sida förrän nu och såg att hon har en blogg också. Såg ett klockrent inlägg på facebook också om hur instängd och ensam man kan känna sig när man är själv hemma med barnen hela dagarna och att man kan avundas partnern som kan "fly" till jobbet. Det är så uppfriskande med någon som faktiskt yttrar de där jobbiga bitarna med livet som förälder istället för att få allt att låta så rosaskimrande. Jag själv har haft väldigt jobbigt i början i och med att jag har känt att jag inte har varit så överlycklig som alla mammabloggar får det att låta som att man ska vara. Det ÄR ju jobbigt till och från och det kommer man ju inte undan. Ibland kan det ju kännas som att man drunknar i det nya ansvaret när man är ny som förälder och det är ju faktiskt inte så konstigt att man behöver tid att anpassa sig till den enorma förändringen. Det betyder ju inte att man älskar sitt/sina barn mindre. Blev så ARG när jag läste att en bloggerska hade skrivit om att man kanske inte ska skaffa barn om man tycker att det är jobbigt att ha barn och ansvaret som kommer med föräldraskapet. Det tycker jag är helt absurt sagt. 

Det måste få vara okej att inte vara på topp jämt i föräldraskapet som med allt annat. Annars går man ju under.

Nu ska jag gå och byta blöja på min lilla kille som sitter här och är så glad och nöjd av att bara titta på sin mamma.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0