Vara ifred, vad är det?
Pust. Just nu känner jag bara att jag verkligen behöver vara ifred en stund. Det är verkligen inte ofta jag är det och ibland känner man sig bara SÅ himla instängd om man inte får lite tid för sig själv och bara kan pusta ut.
Igår tänkte jag ta en promenad med hunden, men det slutade med en mysig promenad med hela familjen, men återigen - det blev ingen egentid. Jag älskar att göra saker både själv med gullungen och med min fina sambo, och båda samtidigt, men som sagt, man behöver andrum.
Nyss kom vi hem från att ha handlat lite grejer och jag insåg att jag inte hade ätit på typ 6 timmar och så vips svängde humöret från okej till svindåligt. Precis då skulle jag byta blöja på lille herrn, som kissade över allting medan han låg utan blöja. Kul - bara att torka rent. Väl rent och torrt, vad händer då? Jo han kissar ännu mer över halva badrummet och HELA sig själv = ledsen bebis med kiss i hela ansiktet = stressad mamma som försöker svepa bort det värsta så fort som möjligt. Får med andra ord bada bebis. Väl ren och torr (igen) går vi ner och då spyr han ner halva sin onesie som han har haft på sig i cirka två minuter.... suck.
Sen hade han såklart hunnit bli övertrött, så sova i vagnen var ett big nono. Gnäll gnäll gnäll. Så nu sitter han i selen, stirrar storögt överallt och jag har precis mosat i mig två mackor och ett glas påskmust för lite snabb energi. Puew.
Till eftermiddagen har jag i alla fall beställt lite välbehövd egentid framför ett avsnitt av Greys anatomy. Oftast går det bra att bara köra på och vara så duktig med allt, men tillslut tar det stopp och då blir det lite akut med att fylla på med lite energi och tålamod igen.
/Trött mamma i behov av en stor kopp kaffe och lite slappande utan världens gulligaste lilla minimänniska på sig.
Kommentarer
Trackback
