Men come on

Varning, nu ska jag skriva ett inlägg om hur tjock jag känner mig efter graviditeten. Ytligt och kanske irriterande, men jag måste skriva av mig lite.

Okej. Nu verkar det vara så att varenda människa i världen bara helt automatiskt blir lika smala som vanligt direkt efter sina graviditeter. Jag har alltid varit ganska smal och tänkte väl inte så mycket på det innan. Men jag kan säga er att nu tänker jag på det. Typ varenda dag. Jag känner mig så himla obekväm i min kropp just nu och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av de känslorna. 

Träna då, säger ni nu. Så enkelt är det. Eller? Jag försöker så gott det går involvera bebisen i träning, men det går inte alltid och jag blir mest stressad över att behöva underhålla honom samtidigt som jag kör plankan tex. Han sover ju mest i selen om dagarna nu, så att träna medan han sover funkar inte heller. 
Jag skulle ju kunna träna på kvällen när han sover, men då är jag så sjukt trött själv också, så ett träningspass känns inte så motiverande då.  

Ibland langar jag över bebis till Oscar när han är ledig och tar en pw själv med hunden. Har ju även fått in rutin på att gå en promenad på minst 40 min med Billy vid ett-tiden, så det är ju bra. Som sagt så vankar jag ju av och an med Billy i sele mycket om dagarna också, så jag sitter oftast knappt still alls. 

Om och om igen intalar jag mig själv att det är okej att kroppen inte är som innan. Det har bara gått några månader osv osv, men förnuft och känslor hör ju inte riktigt ihop. Jag vill bara så gärna kunna använda lite mer av mina fina kläder åtminstone. Jag älskar ju alla mina midjehöga kjolar, men de flesta sitter för tight och jag är så medveten om den där dumma bullmagen under så jag känner mig inte speciellt fin i de som passar heller. 

Suck. Förlåt för ett riktigt onödigt gnällinlägg. 

En positiv grej är väl att jag kan använda kjolen på bilderna nu. Den satt för löst förut. Hehe. 

Nåja. Det löser sig väl. Det är väl bara att fortsätta med promenaderna och peta in träning där det finns utrymme under dagarna och hoppas att åtminstone lite av överflödet försvinner tillslut. 

I sommar ska vi på bröllop och då vill jag verkligen kunna ha på mig något riktigt fint och känna mig fin också för den delen. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0