jossiworld

Mammas man får efter önskemål ett fotoalbum med bilder på Billy. Skulle försöka ordna det igår kväll med en gnällig bebis som ville att jag skulle titta på honom varje sekund. Resultatet? Jo jag tänkte inte alls på att själva fotoalbumet skulle bli för tjockt för sprialryggen om jag klistrade in bilder på varje sida (i all hast såklart). Så ser det ungefär ut som en femåring har satt ihop hans present, med sidor som spretar. Känns inte så kul, men jag har verkligen ingen energi till att åtgärda det, mer än jag försökte igår (också i all hast förstås). Nåja. Det är väl bilderna som räknas. 

Nu ska jag kämpa för att få upp mitt humör. Känns som att jag inte har ork eller lust med någonting idag. Tror bestämt att det är pms på gång. 

Nu går jag runt med Billy i selen medan han tar dagens första tupplur. Struntar i vår morgonpromenad och får se om det blir någon promenad senare. Då får jag såklart dåligt samvete för att jag känner mig lat och känner mig dum och dålig för att Billy inte får sova ute i friska luften som vanligt. Varför måste man alltid vara så hård mot sig själv? Det är så lätt att uppmuntra andra, men en själv är det bara lätt att klanka ner på.