jossiworld

Fick en halv mental meltdown förut för han verkade nöjt somna i vagnen, men så fort han var på väg att somna på riktigt så blev han vrång och började skrika massa. Då försökte jag vagga honom till sömns i min famn istället (för då kan jag sätta mig bekvämt i soffan sen), men det blev samma visa där. Han somnade såklart inte förrän han fick komma till selen. Selen är underbar, men 1. Man blir trött i hela kroppen när han ska sitta i den så fort han verkar trött och sen medan han sover. 2. Det går inte att sätta sig bekvämt med selen på sig och ofta vaknar han om man sätter sig ner. 3 Med andra ord vankar jag oftast av och an i huset medan han är i selen och oftast går det jättebra, men det är ju inte konstigt att mamman blir trött redan tidigt på eftermiddagen om dagarna. Plus, att när han sover i tex vagnen känns det som att man får lite egentid. 

Nåja. Nu ska jag sluta klaga. Idag känns det bara som att vi kommer få konka på honom i sele tills han är typ femton år, men jag påminner mig själv om att han faktiskt bara är 4 månader. Vi hade ju en period som han sov så sött i vagnen efter bara lite gnäll, men just nu går det inte. Han behöver väl lite extra närhet just nu och det är klart att han ska få det då. Jag är bara lite gnällig idag. Jag skyller på mina hormoner. Det är mensvecka, och då är humöret ganska svajigt. 

Förut hade vi en mysig stund medan Oscar var ute och grejade med ved. Billy var i hoppgungan och snurrade runt lite (han vet inte riktigt hur man hoppar än) medan jag tittade på och drack kaffe. 

Fick nya muggar av svärmor i lördags. SÅ fina. Jag älskar verkligen muggar av någon anledning så jag blev jätteglad.