I have a dream...
Det är lite lustigt att så fort jag blev förälder blev sömn som en huvudkaraktär i vårt liv. Förut var sömn något man behövde och fick för att hålla sig pigg om dagarna. Det räknades som en dålig natts sömn om man behövde gå upp och kissa en gång. Nu är det standard att vakna minst 10 gånger per natt och antingen titta till bebis eller så vaknar man ändå pga vana. Man drömmer om att bebisen ska sova hela nätter... och när den väl gör det så drömmer man om sovmorgon.
Inatt sov Billy så himla bra 19.00-4.30. Då ville han ha mat och hade svårt att somna om sen. Han somnade om runt 5.10. Då hade jag redan vaknat till för mycket, så nu har jag inte somnat om än (05.45) och snart kommer han förmodligen vakna och vilja gå upp. Min dröm just nu handlar alltså om en hel natts sömn PLUS att bebisen vill sova längre än till 5.00-5.30.
Det är konstigt ändå att man vänjer sig så pass snabbt. Att vakna klockan sex är sovmorgon nu för tiden. Att vakna 7-8 när Oscar tar morgonpasset är ju helt underbart.
Ändå är det ju skönt att lillen somnade om. Man får liksom en stund i stillhet innan dagens lek och rutiner drar igång. Nu ska jag passa på att vila lite mer.
Kommentarer
Trackback
