Att inte kunna sitta still
Idag sov Billy till kvart i sex. Helt okej tid. Drog upp rullgardinen och satte på sängmobilen. Då roade han sig själv en stund så jag hann vakna till lite. Såg på facebook att en bekant just har mist ett barn pga sjukdom. Så himla hemskt. Jag grät en skvätt när jag såg mitt älskade barn ligga och skratta åt leksakerna som snurrade runt i luften. Att mista ett barn, hur går man vidare efter det? Jag vill inte ens tänka tanken. Den gör mig livrädd.
Försökte ruska av mig tanken genom att gosa lite extra med min lilla älskling. Vi har haft en riktigt lugn morgon och han har suttit en hel del i mitt knä och bara gosat. Så mysigt!
När han sov första gången på förmiddagen passade jag på att stå på crosstrainern en stund. Kände mig dock väldigt matt i kroppen och bestämde mig för att runt 20-25 min fick räcka. Började äta frukost lagom till att Billy vaknade, så jag fick ett glatt sällskap.
Pga den där mattheten tänkte jag att jag skulle ta det väldigt lugnt idag eftersom jag inte har några planer ändå. Fast som vanligt blev jag väldigt rastlös av att bara dra runt hemma, så jag gjorde fröknäcke för första gången, grejade med disk och dammsög halva nedervåningen.
Nu sover Billy, så jag passar på att ta det lite lugnt nu och fortsätter med dammsugningen när han har vaknat.
Vi får väl se om jag tar det lugnt sen eller hittar på något mer att göra. Billy tycker ju att det är väldigt spännande att titta på när jag grejar i köket.
Kommentarer
Trackback
