jossiworld

Okej. Hittills hde kän varit en väldigt omtumlande dag med blandade känslor. Vaknade innan klockan ringde vid halv sju. Fick inget jobb idag heller. Vet dock ännu inte säkert om eftermiddagen. Det kan komma förfrågan senare. Har inte jobbat sen i lördags nu och det gör mig nervös. Men det ordnar sig alltid på något sätt. Lyckades lugna mig själv och bli på riktigt bra humör. Bestämde mig för att dra nytta av den lediga förmiddagen och ta en långpromenad med hunden. Vi gick en av mina favoritrundor på ungefär 7km. Först är det en bit genom bostadsområde, sen det nya industriområdet här bortanför oss, sen en jättefin och fridfull liten grusväg på landet längs med sjön och till sist halva rundan i spåret här nedanför. Perfekt. Inledde promenaden med min pepplista på Spotify. Sen tog jag i vanlig ordning ur hörlurarn när jag kom till landsvägen. Lyssnade på naturens alla ljud, sög in det vackra landskapet. Kom hem, var riktigt sugen på frukost. Gjorde två mackor och en kopp kaffe och skulle av vana trycka på mobilen för att se så det inte hade kommit någon smsförfrågan om jobb medan jag var i köket. Hepp, det gick inte. Mobilen var kolsvart. Försökte starta om den, ta ut batteriet; ingenting. Satte i laddaren och väntade en stund; ingenting. Jahopp. Kul. Trasig mobil. Död mobil. Hur får bemanningen tag i mig för att ge jobb? Jo, via telefonen. Paniken som uppstod alltså, herregud! Försökte hålla mig lugn, men sen såg jag på datorn att jag hade fått en förfrågan om jobb på lördag. Är ju ungefär helt desperat efter pass nu eftersom jag inte har jobbat något än den här veckan, och ett helgpass är ju guld värt då. Vet inte om det ens funkar att svara via mejl eftersom det är meningen att man ska göra det via sms. Gjorde det ändå och kände hur paniken växte sig större och större. Måste ju ha telefon! Smög in i sovrummet för att inte väcka Oscar, snodde hans telefon och ringde mamma. Hon märkte att jag hade bråttom och kom snabbt på att jag skulle åka hem till henne där lillebror var hemma på studiedag och låna hans telefon tills det har ordnat sig. Sagt och gjort. Så fort jag hade fått i mitt simkort och förfrågningssmset hade trillat in skrev jag JA. JAJAJAJAJAJA!!! (i mitt huvud alltså). En halvtimme senare fick jag berkäftelse på att jag blev bokad till lördagspasset. Puew. Vilken grej. 

Kan ju även nämna att jag har varit som en hormonbomb dom senaste dagarna. Kanske inte är bästa kombon med en mindre kris som denna. Men det ordnar sig ju. Allt ordnar sig ju alltid på något sätt! 

Nu har jag en telefon så länge. Det får duga tills Oscar kommer upp i eftermiddag. Då får han haka på till Elgiganten så ska jag klura ut hur jag ska lösa detta. Har ändå planerat att teckna nytt abonnemang nästa vecka och få telefon på köpet. Eftersom det inte går att göra än så kanske jag köper en telefon, skaffar ett billigare abonnemang sen och betalar av på telefonen till mig själv istället. Var ju himla dumt det här att den inte överlevde en månad till. 

Det är ju sjukt egentligen, hur beroende man är av en sån liten teknisk pryl. Man har ju halva livet där i. Tur att Oscar har mammas telefonnummer i sin telefon. Inte fasen kan jag det utantill. Läskigt.

Nu ska jag ta en varm dusch och försöka varva ner ordentligt. Sen får det bli lite one tree hill och lite jobbletande och eventuellt skissande i väntan på att sambon ska sova klart. Nu har jag en till kille som är trött här efter den långa promenaden också. Han ligger och sover så gött i soffan. 

Ja, det var allt för tillfället. Lite hets sådär. Men så blir det ju ibland. Over and out!