jossiworld

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och gjort de absolut sista ändringarna i examensarbetet och registrerat det för kommande publicering. Woho! Känns ganska overkligt och rätt coolt. Snart kommer den därmed finnas tillgänglig på nätet för alla att ta del av. Det känns ganska ofattbart alltihop, snart har jag en universitetsutbildning, en examen - utan omtentor, utan ett enda underkänt betyg. Det är väl dags att ge sig själv en klapp på axeln. Det är inte alla som klarar av att studera på högskolenivå, men jag har gjort det utan problem (men inte utan blod, svett och tårar, höhö). Från och med nu så ska jag bara vara så jävla stolt över mig själv för det. Även om jag inte omedelbart får något jobb inom mitt område så har jag faktiskt åstadkommit något litet med mitt liv, jag har valt en riktning och blivit helt ofattbart med medveten om hur världen ser ut. Hela mitt tankesätt har utvecklats och jag har växt något så fruktansvärt som person. 
Här om dagen pratade jag och en fin kursare om det. Förra året skulle vi hålla två små föredrag inför klassen, och vi var LIVRÄDDA. Det kändes SÅ himla hemskt. Nu, om några få veckor, ska vi hålla ett föredrag om våra examensarbeten, och vi känner ingen nervositet. Jag ser bara fram emot det. Det ska bli spännande. När jag började på universitetet trodde jag ALDRIG att den dagen skulle komma, då det inte längre känns hemskt att stå inför människor och prata och bli iakttagen. Det är ju bara helt ofattbart. 

Nåja. Det var den hyllningen till studentlivet. Nu ska jag leva på den där kicken ett tag och sluta oroa mig så för framtiden. Det ordnar sig. Det måste det ju göra. Tills dess har jag åtminstone lite jobb med mina favoritgamlingar. Så får vi hoppas att den examen är något värt som merit även när man söker andra jobb. 

Nu ska jag skriva ut lite papper, läsa lite och fortsätta spåna lite på hur jag ska lägga upp mitt manus. Sen är det ju helg!