jossiworld

Okej, alltså, telefonförsäljare, knackapådörren-försäljare och Jehovas, kan ni ge er?! Jag vill inte köpa något, eller gå med på något överhuvudtaget och jag vill definitivt inte bli religiös bara sådär pang på. Idag ringde det en telefonföräljare och jag lyssnade artigt på vad denne hade att säga och avböjde därefter på ett trevligt sätt det försäljaren hade att erbjuda. Vad händer då? Jo man får ju köra den här "JO, NEJ, JO, NEJ, JO. NEJ"-leken fram och tillbaka i cirka en kvart. Tills man till slut blir lite halvförbannad och får svårt att vara lika trevlig längre. Fick i alla fall personen att till slut förstå att NEJ, jag vill inte gå med på något, speciellt inte via telefon, och NEJ, jag vill inte ha något hemskickat. 
Det handlade om något tillägg på olycksfallsförsäkring (som jag redan har), så jag fick massa scenarion förklarade för mig om när jag kan behöva pengar; om jag får en permanent whiplashskada, bryter något eller om jag helt enkelt dör typ imorgon. Nej tack, jag vill helst inte spendera hela eftermiddagen med att prata om sånt och jo jag har redan x antal olika försäkringar till både mig själv, djuren och hemmet så det får nog ta och räcka för en fattig student. 

Tycker att det där hänger ihop lite med självkänsla. Hur man reagerar när man pratar med försäljare. Förr hade jag så himla svårt att säga nej, men då kände jag mig inte lika självsäker som nu heller. Nu känns sånna där samtal mest frustrerande och jag blir bara arg om personen i andra änden inte förstår när det är dags att ge sig. Fine, jag lyssnar gärna på lite info, men om jag säger att det inte är något för mig, så är det inget för mig. Jag kan ju liksom tänka själv och vet bäst hur det står till i mitt liv (och i min plånbok med för den delen). 

Nåja. Nog om det. Nu ska jag fortsätta förbereda inför oppositionen och sen spendera den här gråa dagen framför Mad med och med gosia djur knät.