jossiworld

Tittade på ett intressant klipp förut. Det var en undersökning som jämförde hur fästa barn, hundar och katter är till sina föräldrar/ägare. Det visade att både barnen och hundarna var känslomässigt beroende av föräldern/ägaren och blev oroliga när den var borta, medan katterna mest inte brydde sig. Forskaren konstaterade väl ungefär att vi är en trygghet för våra barn och hundar, medan katten mest ser oss som en källa till mat och liknande som de behöver. Det är klart att de är beroende av närhet och sånt också, speciellt om de är innekatter, men det här handlade ju mest om huruvida de är beroende av just sin ägare, eller om det kan vara vilken person som helst. 

Det var ju himla intressant tyckte jag! För det är ju stor skillnad mellan katt och hund, men jag skulle ju säga att min kisse ju faktiskt är särskilt fäst vid mig över andra personer. Visst, hon kan gå och stryka sig mot Oscar (väldigt mycket) och mot besökare ibland, men hon är oftast ganska tillbakadragen när det kommer främmande folk. Och hon lägger sig aldrig i knät/på magen på någon annan än just mig. Så jag tror inte att det där stämmer helt. Någon typ av speciellt band har de säkert oftast till sin/sina ägare. Men visst, katter är ju helt klart sjukt mycket mer självständiga än hundar! (Och barn såklart)