jossiworld

Igår satt jag och Emma och diskuterade resor över Facebook. Jag kom fram till att jag har absolut inga planer på hela sommaren att se fram emot. Jag har cirka en halv veckas ledighet mellan skolans sista moment och arbetsutbildningens början. Sen drar ju jobbet igång. Sen har jag å andra sidan förhoppningsvis runt två veckors ledigt innan höstterminen drar igång. Skulle SJUKT gärna vilja ta en lång weekend någonstans. Både för att få göra något och för att ha något att se fram emot. Det känns lite som att jag kommer att avlida annars, fastän jag ju gillar jobbet med alla gulliga och virriga stackars gamlingar. Jag vet liksom inte när jag ska kunna återhämta mig. Visst, säger ni, bara planera in en weekend då?! Men eftersom det av olika anledningar har blivit en himla utdragen och diffus process med lägenheten jag har första tjing på så vågar jag inte annat än att spara undan det mesta av sommarens löner. Om jag inte skulle snubbla över en annan billig och bra lya inom en rätt snar framtid. Om mina drömmar skulle infrias och jag skulle få lägenheten redan i sommar (så skulle jag ju ändå kanske inte behöva en resa eftersom jag ju kommer vara happy happy ändå) så återstår tankenöten: Hur ska det gå ihop i höst med att bo själv med djuren, då såklart framför allt Bobbie? Jag vet ju att det är många som har erbjudit sig att hjälpa till, men samtidigt skulle det ju kännas bra att inte vara alltför beroende av andra hela tiden heller - men om jag måste vara i Karlstad är det ju inte direkt så lätt att bara slänga sig hem sådär. Ja. Några av morgonens funderingar. Tur att mina djur är det absolut finaste jag vet och jag skulle göra vad som helst för dom. Det ordnar sig på något sätt! Jag gillar bara inte när hela min framtid verkar vara som ett stort frågetecken just nu...

Nej. Nu ska jag ta och sminka över dom mörka ringarna jag antar att jag har och bege mig iväg. Jag orkar nog inte byta om från mjukisbyxor. Det är en sån dag idag. 

Kom nu, torsdagspeppen, kom! Har i alla fall fått i kissen p-piller utan att bli sönderriven. Alltid något positivt! Och så har jag en däckad, varm och gosig vovve i knät. Skulle mer än gärna återvända till sängen med honom. Lilla hjärtat.