Ord och ord och ord och ord
Ja. Jag kan konstatera att jag i alla fall har valt ett intressant ämne till min B-uppsats. Jag kan även konstatera att min förut rätt osammanhängande textklump numer nästan börjar se ut som en välorganiserad uppsats. Fem sidor text med reservation för ytterligare raderingar. Just nu sitter jag och försöker hitta en bra källa att ersätta en annan källa med. Alltså, det är så sjukt att man hela tiden slungas vidare till nya dokument. Tänk om man skulle räkna orden man läser i jakten på material till arbeteten som detta. Tänk om man hade fått materialet serverat på ett silverfat, då skulle det ju gå hur fort som helst att skriva ihop det, men nu är det ju inte så. Man ska ständigt ifrågasätta källornas trovärdighet, kunna referera på ett bra sätt och ja, så ska ju texten inte sväva ut från frågeställningen. Har väldigt många källor redan eftersom bara ytterst små delar av dom flesta dokumenten är av relevans för mitt arbete. Men ja, skönt att känna att det går framåt i alla fall! Sakta men säkert.
Nåja.
Jag kom rätt nyligen hem. Hade tänkt att inte sova hos Oscar inatt, men så fick vi hem en lapp igår om att vattnet skulle vara avstängt i morse och då ville jag ju inte gärna vara hemma då... När jag var på väg hem från bussen riktigt kände jag att jag blev sådär extremt kissnödig och vattenförstig och kaffesugen och allt som har med vatten att göra på samma gång, bara för att jag inte visste hur vattentillgången skulle se ut när jag kom hem. Som tur var rann vattnet som vanligt. Kom då att tänka på hur lyckligt lottade vi är som inte behöver bekymra oss för en sådan livsviktig sak. Dom flesta tänker bara på vattentillgången i form av att "vi ska inte duscha onödigt länge för att det trillar in en dyr räkning i brevlådan då". Nej, egentligen borde vi alla få en riktigt tankeställare då och då. Ja, inklusive jag själv. Kommer ofta på mig själv med att inte tänka tillräcklig mycket på sånt.
Som sagt så är mitt uppsatsämne intressant.
En afrikansk kvinna går exempelvis runt 6 km/dag bara för att förse familjen med vatten. Det kanske inte låter så jättelångt, men tänk på en sån promenad vars syfte enbart är att hämta vatten, som för oss är självklart att ha hemma i kranen. Promenaden kan ske i terräng, under hettande sol (då talar vi såklart inte svensk sommarvärme, utan afrikavärme) och ofta i kombination med grav undernärning. Och efter detta dagsarbete får familjen ofta inte ens så mycket vatten som den egentligen är i behov av eftersom det blir för tungt att bära. Vad händer då då? Hygien prioriteras bort och sjukdomsrisker ökar. Det är så hemskt.
Nu ska jag fortsätta gräva mig ner i rapport av UNESCO om världens vattenutveckling. Tungt för huvudet men intressant för hjärnan. Om en timme kommer fina Klara hit också. Vi ska äta jordgubbar och ta skogspromenad. Vet inte vad jag skulle göra utan mina underbara tjejkompisar!
Nåja.
Jag kom rätt nyligen hem. Hade tänkt att inte sova hos Oscar inatt, men så fick vi hem en lapp igår om att vattnet skulle vara avstängt i morse och då ville jag ju inte gärna vara hemma då... När jag var på väg hem från bussen riktigt kände jag att jag blev sådär extremt kissnödig och vattenförstig och kaffesugen och allt som har med vatten att göra på samma gång, bara för att jag inte visste hur vattentillgången skulle se ut när jag kom hem. Som tur var rann vattnet som vanligt. Kom då att tänka på hur lyckligt lottade vi är som inte behöver bekymra oss för en sådan livsviktig sak. Dom flesta tänker bara på vattentillgången i form av att "vi ska inte duscha onödigt länge för att det trillar in en dyr räkning i brevlådan då". Nej, egentligen borde vi alla få en riktigt tankeställare då och då. Ja, inklusive jag själv. Kommer ofta på mig själv med att inte tänka tillräcklig mycket på sånt.
Som sagt så är mitt uppsatsämne intressant.
En afrikansk kvinna går exempelvis runt 6 km/dag bara för att förse familjen med vatten. Det kanske inte låter så jättelångt, men tänk på en sån promenad vars syfte enbart är att hämta vatten, som för oss är självklart att ha hemma i kranen. Promenaden kan ske i terräng, under hettande sol (då talar vi såklart inte svensk sommarvärme, utan afrikavärme) och ofta i kombination med grav undernärning. Och efter detta dagsarbete får familjen ofta inte ens så mycket vatten som den egentligen är i behov av eftersom det blir för tungt att bära. Vad händer då då? Hygien prioriteras bort och sjukdomsrisker ökar. Det är så hemskt.
Nu ska jag fortsätta gräva mig ner i rapport av UNESCO om världens vattenutveckling. Tungt för huvudet men intressant för hjärnan. Om en timme kommer fina Klara hit också. Vi ska äta jordgubbar och ta skogspromenad. Vet inte vad jag skulle göra utan mina underbara tjejkompisar!
Kommentarer
Trackback
