You are the risk I'll always take, the only branch I'll never break

Sitter just nu och tar det lugnt och njuter av tillvaron i soffan. Dricker kaffe och kollar bloggar. Lyssnar på Elle Goulding. Älskar att jag har hittat tillbaka till musiken. Förr lyssnade jämt och ständigt på musik, alltså verkligen lyssnade - och inspirerades. Det har jag nog inte gjort på ett tag, för det är inte förrän nu på sista tiden som jag kommer på mig själv med att verkligen ta till mig det jag lyssnar på. Underbart att hitta tillbaka till olika inspirationskällor. 
Nu när våren verkar börja smyga sig på för ungefär femtioelfte gången så börjar man ju känna sig så lätt i själen och just precis nu fick jag sånt himla sug efter att skriva. Jag och mamma satt och diskuterade det här om dagen, att man ofta när man är vuxen hittar tillbaka till intressen man hade redan som yngre, och att skriva har alltid hängt med. Det liksom sätter fart på hjärnan och har alltid funkat som terapi för mig. Började ju skriva ett nytt utkast på en historia för x antal månader sen. Nämnde väl även här att jag alltid har drömt om att få ihop en bok (eller någonting i närheten), men när saker kommer emellan så glöms det alltid bort. Nu senast fick jag väl inte ens ihop tio sidor. Av någon anledning så öppnade jag i alla fall det dokumentet nu, läste lite och inspirerades till att fortsätta. Kommande vecka kommer det ju inte vara så fasligt mycket nytta som ska göras, så att det kanske skulle vara ett bra tillfälle till att få ner lite. Brukar ju dock inte funka om man bestämmer att det ska spruta ut sida efter sida. Det får komma som och om det kommer helt enkelt. Kul bara att känna lite sug. 
Sist jag försökte få ner den här berättelsen så gjorde jag en karta över staden den utspelas i och över alla personer som ska vara med. Det är ju roligt att bara hålla på med det. Det ska jag nog börja med nu i eftermiddag. Vid det tillfället fick jag nog ihop 150 sidor ungefär. Synd bara att alla mina dokument och bilder osv försvann när den datorn kraschade. Men å andra sidan får jag ju börja om helt på nytt nu och chansen att förbättra allt.

Kanske totalt ointressant inlägg för mina läsare, men så får det bli nu. 
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0