Isbjörnar

Jag sitter och skriver om min forskningsdesignuppgift för tredje gången nu och för varje gång jag tittar på den blir jag mer och mer intresserad av att faktiskt utföra den här uppgiften. Kan vara ett riktigt intressant ämne till B-uppsatsen senare i vår. Jag hoppas att det passar, men eftersom nästa kurs (som uppsatsen ska skrivas i) heter Miljö och utveckling och det verkar som att man själv ska välja ett passande ämne utifrån kursinnehållet känns det som att det jag håller på nu är väldigt passande. Människor, utsläpp, klimatförändringar, smältande isar och isbjörnar. Jag blir nästan exalterad av att bara skriva orden. Vill gräva djupare, NU. Det kanske är därför jag har dragit ut lite på att få den här uppgiften helt klar. Den har förvisso varit preliminärt klar i veckor, men den blir väl aldrig helt klar eftersom jag helst skulle vilja göra själva studien på riktigt. Nu handlar det bara om en "mall" för hur man skulle kunna utföra den. 

Kan ju ha att göra med att jag tycker att min utbildning är sjukt intressant och att jag är svag för djur i allmänhet, kanske...
Det finns ju dagar som jag tänker "öh hur fasen tänkte jag..." när jag tänker på vilken utbildning jag valde. Främst är väl det dagarna då man sitter nedgrävt i engelska böcker näst intill omöjliga att förstå eller ska bena ut dom olika paragraferna i miljöbalken, men faktum är att jag under hela tiden har tyckt att allting är intressant. Det är klart att det tar på krafterna, men inte ens när vi höll på med just juridiken eller tex läste den där engelska boken om olika miljöfarliga ämnen tänkte jag att "fyfan va tråkigt och värdelöst". Det säger väl rätt mycket egentligen. Och idag är en sån där dag som allt bara känns så himla rätt. Utbildar mig till något som lär vara Framtidens yrke, ja, med stort F, om mänskligheten vet vad som är bäst (vilket den klart oftast inte gör, man ser ju alltför ofta inte klart förrän när man blickar tillbaka och det är för sent). Jag kan känna att jag gör någonting meningsfullt med mitt liv och min tid. On top of that så står ju ett helt hem hoppackat i mammas källarförråd och bara väntar på en lägenhet att ställas till rätta i. Jag sitter här nu, redo för att börja mitt nya liv, som ska formas bara efter MIG - och jag ska säga er att det känns så sjukt jäkla awesome!
 


Bild lånad från http://www.wwf.se/vrt-arbete/arter/1125759-isbjrn
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0