Som ett brev på posten
När jag har ledigt och slappnar av så får jag vanligtvis någon släng av extrem huvudvärk/migrän/kalla det vad man vill. Sådär så att om det bryter ut ordentligt kan jag verkligen inte röra mig en millimeter utan att huvudet sprängs och jag typ dör + att det känns som att jag kommer spy men som tur är har jag sluppit det + att minsta lilla ljud och ljus triggar små smärtsamma explossioner i huvuder. Jag själv kallar det migrän och gubben på vårdcentralen också. Men eftersom det har blivit ett sånt allmänt begrepp på huvudvärk så vet jag inte riktigt vad jag ska säga längre, för att "migrän" tolkas ju oftast bara som vanlig huvudvärk, och det jag pratar om är verkligen inte bara huvudvärk. Hur som helst, när det börjar bryta ut är det bästa man kan göra att slänga sig över nåt paket med värktabletter och hoppas hoppas hoppas på att man var ute i tillräckligt god tid för att slippa en hel dag förstörd av enorm smärta (och en kommande "bakisdag"). Början kännetecknas av att minsta lilla rörelse (främst när man lutar sig framåt) utlöser pulserande huvudvärk. Jaha, tänkkte jag med andra ord när jag hade varit ute med hunden runt tolv. Nu var det dags för det här igen då. Sämsta tillfället, som alltid, när både dagen och morgondagen är fullbokad. Jag vet inte vad jag ville få ut i det här inlägget, men det kanske ger lärdom till någon där ute. Nu ska jag samla kraft till att tvätta om en timme.
Kommentarer
Trackback
