En social katt

Nyss hämtade min sambo mig hos Mia. Tänkte först gå hem, men blev lat och ville inte bli våldtagen och sånt. Mycket trevlig kväll med underbart god mat som sagt, om möjligt ännu bättre sällskap och en riktigt bra serie såklart.

När vi kom hem, hade öppnat porten och väntade på att lillen skulle pissa klart tyckte jag att jag hörde nåt. Tror mig veta vad det är. Japp, mycket riktigt. Strax därpå upprepas det jag hörde: purrrrrrmjaaaaauuuuuuu, låter det från.....? Vår lägenhet såklart. Där inne står katten välkomnande på dörrmattan och kurrar nöjt över att slippa vara själv längre. Ganska mysigt för min egen del, men hoppas på att grannarna inte störs av vår katt som verkar löpa lite sådär typ...jämt. Som tur är skriker hon inte så högt som jag vet att löpande katter kan. Peppar peppar.

Försökte få en bild med mig och katten. Den blev dålig, men lägger upp den ändå. Kanske roar någon.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0