Berg-och-dalbana

Hade hoppats på solskenshumör idag, men icke. Sovit dåligt. Började dagen med träning i hopp om att få lite matlust, men icke. 

Har gått över till att tänka på hur det är att bo med mig. I efterhand är det ju oftast lättare att få perspektiv på hur det egentligen var. Både det bra och sämre förstärks. Jag är medveten om vissa saker med mig, som jag själv också tycker är jobbiga och försöker (och på sistone har lyckats rätt bra med) få bukt på. Men tänk om det inte bara är det? Det kan ju lika gärna vara vad som helst, eller allt. Det kanske är ett helvete att leva med mig, utan att jag själv är medveten om det. Det ger mig sån lust att be om ursäkt för allt jag omedvetet kan ha gjort för att driva oss mot slutet. Samtidigt vet jag ju att tystnad är bättre i avvänjningsperioden. Så jag får väl sitta här och grubbla tills det vänder lite igen - och under tiden försöka få lite plugg gjort.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0