jossiworld

Jag bara älskar när jag går rakt upp ur sängen, sätter på mig första bästa mjukiskläder och går ut med Bobbie på morgonpromenad. Man vet ju liksom aldrig vem man kommer träffa med sin fina morgonfrilla och sitt bleka ansikte. Skämt åsido så är det ju både kul och inte alls kul på samma gång. Mestadels är det nog "so what"-attityden som vinner.

Nu har jag alltså varit ute med vovven. Han segade något så otroligt idag, så en förbigående gubbe kunde lätt stanna och prata. Det blev standardsnacket "vilken söt hund. vilken ras är det? jag har också/vill ha/har haft en hund.". Vissa andra, i alla fall en tant, har ju sagt att hon brukar stå i sitt köksfönster och titta på mig när jag är ute med hunden. Det är då det börjar bli lite olustigt och man undrar hur många som egentligen står i sina fönster och tittar...
Hur som helst så var gubben trevlig. Saknade att ha hund. Bobbie vågade inte hälsa, började smyggnälla lite sådär så att bara jag hör. Ja, allt som allt ville jag väl bara säga att det var en bra start på dagen.

Nu ska jag försöka få i mig min frukost här. Har en knäckemacka och en kopp kaffe bredvid datorn. Kaffet går ner, men mackan, nej. Jag tycker väldigt sällan om frukost, och det är ju inte alls trevligt att äta när man verkligen inte har någon som helst lust till det.