en gnutta mer optimism

Okej. Efter en turbulent förmiddag med problem angående morgondagens föreläsning osv så har jag läget under kontroll nu. Tror jag. Hoppas jag. Journalistiken och jag har ett hatkärleksförhållande. Ibland är jag så pissed off på hur uppgifterna är utformade och allt som behöver göras för att ens kunna skriva dem. Man ska exempelvis ha varit på en rättegång, eller möte med kommunfullmäktige eller länsfullmäktige nästa vecka (inte kommande), och möte med kommunfullmäktige är 25 september, alltså en vecka efter inlämningsdeadline, i både Karlskoga, Örebro och Karlstad. Hur tänker man då liksom? Kunde inte uppgiften ha placerats veckan efter? Så jag skulle slippa timmars restid och väntetid. Och så nyss, plötligt, ur flera timmars hat och bitterhet, kom jag på mig själv med att se fram emot min intervju med en journalist på tisdag. Out of nowhere sådär. Hoppas att det håller i sig nu. Eyes on the ball. Tre uppgifter till, sen bär det av utomlands på en välbehövlig semester (märks det tydligt eller?). Imorgon är det en månad kvar. Ska bli så fruktansvärt underbart. Helt otroligt.

Nej nu ska jag göra mig i ordning. Får skjuts till Mia och ljuspartyt av mormor om en timme. Ska väl försöka göra något åt håret och ansiktet innan dess. Och så kanske pyjamasen borde bort...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0