Engelskspråkigt EU och sånt

Oh my. Jag har börjat göra en kladd över vilka centrala punkter jag ska ha i min EU-tenta, som bara får vara 6 sidor, inklusive allt. Det är... INGENTING. Jag har börjat göra en liten sammanfattning i ett dokument över vilka stora punkter jag ska försöka få med allt viktigt i och hur jag bäst ska ta med allt viktigt. Bara diskussionen om huruvida EU ska bli engelskspråkigt eller inte blev en halv sida, och det är inte den slutliga diskussionen utan bara en kladd på vad jag kom på just nu. Det är bara en bråkdel av det jag vill få med. Tur att jag har två veckor på mig att fundera och trixa så att jag kan komprimera allt och bara se ut det absolut viktigaste.

Är hur som helst väldigt pepp inför att äntligen kunna börja skriva ihop något ordentligt nästa vecka.

Jag har med andra ord redan hunnit med lite politik innan jag strax måste börja göra mig i ordning för att gå hem till mormor. Hon ville ses på förmiddagen så runt tio gör jag mig redo för att ta med min block, muffins och vandra över järnvägen hem till henne. Sen kan jag även börja skriva på mitt reportage. Kul! Kom på mig själv inatt när jag inte kunde sova, med att försöka komma på hur jag ska inleda.

Det var förresten så konstigt inatt. Jag vaknar direkt när vovven reser sig i sängen. Om skalman har en mat-och-sovklocka har jag en biologisk Bobbie-är-vaken-klocka som går igång så fort han försvinner ur drömmarnas värld (och ja, jag förstår mer och mer att det låter som att jag snarare är mamma än matte). Inatt vet jag dock inte om han var vaken eller om han gick i sömnen typ. Hur som helst så reste han sig upp och hoppade ner på golvet. Min första spontana tanke var "nej, jag orkar inte gå ut med dig nu, klockan två på natten", men när han hade dunsat ner i golvet kom det liksom inget mer. Han gick inte runt oroligt som han gör när han är kissnödig. Blir lite orolig, lyser med skenet från telefonskärmen ner på golvet. Jo, där ligger han, med huvudet instoppat under sängen och hela kroppen liggandes rakt utåt som en korv. Jahapp, tänker jag, orkade han inte ta sig längre. Säger hans namn varpå svansen börjar rotera och han hoppas upp, lägger sig vid min mage och somnar direkt. Ingen kissnödighet där inte. Tur det. Men lite konstigt var det ju...

Nej, nu ska jag sammanfatta det sista från tysken och fransmannens (haha, mannen med fransar) debatt om EU:s överlevnad och sen försöka åtgärda sängfrillan och osminkade ansiktet och hoppa ur mjukiskläderna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0