jossiworld

Känner mig lite död såhär på morgonkvisten. Var verkligen inte pepp någonstans på att träna, men you've gotta do what you've gotta do, eller nåt. Det är ju så skönt efteråt. Blev nöjd över att jag hängde med i deras tempo och utan paus genom hela jobbiga uppvärmningen och lite sen också - innan hela min kropp typ dog. Då gick det liksom inte att gå lika hårt ut längre, men kämpade på ändå. Lite halvt svimfärdig och illamående tackar jag för mig nu, tar mig en dusch, pluggar på mitt never ending plugg, och är pepp på att ta ut Bobbie på en ordentlig promenad sen. Varför brukar det kännas så jobbigt när det inte är ansträngande alls i jämförelse med jäkla insanity?