Panik for no reason

Hatar när man får lite halvt panik och blir superstressad fastän man egentligen inte behöver bli det. Jag är ju sådär att jag vill få allt gjort DIREKT och helst exakt samtidigt. Ja, det är omöjligt. Nej, det förstår inte min lättpanikade hjärna. 

Satt och pluggadem och helt plötsligt kom jag på att jag ju var tvungen att just precis då kolla runt efter sommarjobb (?), så jag började göra det istället. Sökte inom kommunen och har planer på att skriva ut CV och utdrag från belastningsregistret på universitetet imorgon, och sen någon ledig dag ringa runt till privata företag. Fick såklart jobbpanik och tänkte att "jag kommer inte få något sommarjobb med min sketna yrkesförberedande utbildning" och bla bla. - Beslutade mig för att sluta tänka på det idag, för det finns ju faktiskt fler dagar, allt behöver inte göras idag (allt kan ju inte ens göras idag.. har ju ingen skrivare att använda här hemma). Hur som helst, hade jobbpanik - såg klimatboken och kom på att fasen - började plugga för cirka två timmar sen, slutade att plugga för cirka 1 h 50 min sen = jag har ju knappt pluggat nåt?! (Jo jag läste ett kapitel i förmiddags, men hade ju tänkt ta mig igenom minst ett halvt nu på eftermiddagen = har läst 2,5 sidor) 
Det här resulterar ju i dubbelpanik, fastän jag för två timmar sen inte kände ett bekymmer i världen typ. Vinden vänder fort har jag hört.. 

Alltså tänker jag släppa allt och gå ut med bobbie på piss och sen steka pannkaka istället. Bästa medicinen. I blind stresspanik blir ingenting ordentligt gjort. Tar tag i boken på bussen imorgon och jobben... någon dag (imorgon? fast imorgon är det ju faktiskt alla hjärtans dag och jag kommer komma hem strax innan älsklingen och då ska vi ju handla och mysa). 

Kan inte dagen ha fler än 24 timmar eller? 
Får sluta sova istället. (Fast då blir jag ju bitterfitta och en sån vill ingen anställa)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0