jossiworld

Det är ju i alla fall jätteskönt att våren verkar börja komma nu tycker jag! Men ändå så börjar jag bli vårdepp nu. Vårdepp? Ja vårdepp, fastän jag blir så galet glad så fort solen är framme och det är en riktigt vårig dag.

I början av april är det 7 år sen (gud vad tiden går fort) min kära pappa gick bort och varje vår är det som att hela kroppen känner på sig att det snart är påsk, som är en ledsam högtid. Blir lätt olika reaktioner varje år eftersom jag är så himla glad över att våren kommer, samtidigt som jag blir så sjukt ledsen.

Ibland undrar jag hur det skulle vara om han fortfarande levde, om allt skulle vara bättre då. Jag skulle så gärna vilja kunna berätta för honom allt om min nya lilla familj här hemma i vår lägenhet, och familjen som kom på köpet med pojkvännen och som alltid finns där när det behövs.

Snart ska jag ju börja på universitet är det ju tänkt också, men jag har ju sån himla panik för att jag inte kan bestämma mig för vad jag vill gå. Pappa kommer ju vara med då. Tack vare hans arv kommer jag slippa ta studielån, tack för den fina gåvan.

Hur som helst. Får räcka nu. Måste torka tårarna och gå till skolan, men först kommer en bild på min fina fina pappa.