Min kära älskling
Jag vet inte om det var längesen på den här bloggen, eller om det var på min gamla blogg som jag skrev ett inlägg om honom och beskrev hur vi träffades för första gången. Hur som helst så har jag skrivit det en gång, så jag tänker inte göra det igen. Det spelar liksom ingen roll hur vi träffades. Det som spelar någon roll är ATT vi träffades, för det gjorde vi ju och sen dess har vi inte spenderat många dagar ifrån varandra. Det är nog nästan så man kan räkna dagarna på fingrarna, men bara nästan. Det var först när jag var i skåne med min familj i början av vårt förhållande, sen när han var i Italien med sitt jobb, sen var jag i Belgien med skolan och rätt nyligen var Han i tyskland. Hur som helst har vi aldrig varit ifrån varanda mer än 4 dagar i sträck och det är alltid lika jobbigt att vara utan sin andra hälft, men på senare tid har jag (och han har nog tänkt så längre än jag kanske..) kommit på att det kan vara skönt ibland att vara ifrån varandra och verkligen känna att man saknar varandra på riktigt, och känna den där enorma lyckan när man äntligen får träffas igen och den där stora förväntan innan. Jag tror att sånt behövs för att kärleken ska hållas vid liv.
Man kan kanske tycka att vi gick för fort fram när vi flyttade ihop när vi bara hade varit tillsammans i ett drygt halvår, men grejen var ju den, att jag bodde ju i princip hemma hos honom redan innan. Jag tycker inte att det var förhastat och jag tycker inte att det var för tidigt. Om jag skulle stå med facit i hand då för mer än ett år sen och utifrån det bestämma om vi skulle flytta ihop eller inte så skulle jag absolut göra det igen. Vi har kommit varandra så nära man bara kan och jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan min älskling.
Jag älskar att vi kan göra saker på varsitt håll hela dagarna (även om jag tjatar på att det är jobbigt att vi inte får spendera tillräckligt mycket tid tillsammans), men att varje dag slutar med att vi sover i samma säng och vaknar bredvid varandra varje morgon.
Jag älskar att Han vet när jag är sur för att jag är stressad och tvingar mig att lugna ner mig på ett eller annat sätt för att han vet att jag får ont i magen osv annars.
Jag älskar att vi vet vad som får och inte får vara med i maten vi lagar för att vi vet vad den andre tycker om och inte.
Jag älskar att jag fortfarande, efter så pass lång tid kan titta på honom och känna att jag är så himla lyckligt lottad, och att jag tycker att han är så himlans snygg att jag bara vill äta upp honom.
Jag älskar att vi är så bekväma med varandra att vi kan göra vad som helst tillsammans.
Jag älskar att jag inte klarar av att vara sur för något för länge för att det känns bara hemskt till slut.
Jag älskar att Han oftast håller reda på vart jag lägger mina grejer och jag oftast håller reda på vart han har sina grejer, så vi frågar alltid varandra om vart vi har våra grejer (och oftast får vi rätt svar)
Jag älskar att fastän jag är van att vara utan Honom så sitter jag här nu och hjärtat bara värker för att jag så gärna vill ha min älskling här och krama på.
Jag älskar att vi har olika filmsmak och när jag är sur eller ledsen så fixar han så vi kan titta på nån film som han vet att jag vill se, men som han själv inte tycker verkar bra.
Jag älskar att vi fortfarande har saker att lära oss om varandra trots att vi redan vet så mycket.
Jag älskar att Hans familj känns som min familj och att vi utan problem kan göra saker tillsammans med våra familjer och bara tycka att det är så himla trevligt.
Jag älskar att vi är VI.
och nu har mina fötter somnat för jag sitter på golvet med datorn i knät för att den är inkopplad till tvn.. Så jag ska nog ta och gå ut med hunden nu så att dom vaknar lite och så att hunden inte kissar ner sig.. Som ni kanske förstår i alla fall (om nån nu har läst igenom allt) älskar jag min pojk väldigt mycket och jag hoppas att det alltid fortsätter vara så underbart som det är nu, och även att han kommer hem strax.. :$
(Finns inte så mycket bilder på den här datorn så en oseriös bild får duga nu) pusspuss
Kommentarer
Trackback
