jossiworld

En annan sak också, blir inte en heldag framför tvn och datorn. Mamma ringde och frågade om jag kan hålla henne sällskap i bilen sen. Hon ska till Hällefors och prata med en präst om vad som ska sägas på morfars begravning.. och det är självklart att jag följer med ju. Men mamma envisades ändå om att jag inte skulle säga ja direkt. Hon anser att jag har för svårt att säga nej och att jag alltid säger ja till allt utan att först tänka efter och tänka på vad jag själv vill. Det är väl en stor anledning till att jag är stressad i allmänhet. Hon har väl rätt i att det är så. Det är svårt att säga nej. Och jag vill inte göra det, speciellt inte till mamma som har haft det så svårt på sistone. Problem efter problem uppkommer och hon känner, dumt nog, att hon är ensam för att hon inte bor tillsammans med en man längre. Det är klart att jag ställer upp, säger jag. Jag kan vara barnvakt, följa med henne vart och när hon än behöver det.

Man måste ju vara flexibel. Fastän jag, om jag bara skulle tänka på mig själv, hade sett fram emot att bara sitta och inte behöva något enda vettigt idag, så väljer jag självklart att vara sällskap och stöd till henne. Jag brås på min mamma, vilket betyder att hon också stressar upp sig för allt, har svårt att be om hjälp och inte vill att någon annan ska offra sig för hennes skull. Men man offrar sig ju liksom inte när man vill vara där och hjälpa till.

Nu har jag i alla fall bestämt att på måndag ska jag ha en inte-göra-ett-skit-dag. Mamma hämtar mig om ungefär en halvtimme. Innan dess ska jag nog beställa några böcker (HIHIHIHI YES), under tiden hon pratar med prästen ska jag ta en Hälleforspromenad med Bobbie och när vi kommer hem ska jag mysa med chips och cheeseballs till Vampire diaries (som förövrigt är bästa serien någonsin. sinnessjukt spännande).

Over and out!