jossiworld

Igår insåg jag att det inte går att bara plugga hela tiden. Att man faktiskt måste prioritera bort det ibland och göra något roligt istället. Då kommer jag på också att jag inte riktigt vet vad jag tycker är roligt längre.. man har ju inte tid med sånt känns det som. Då blir inget roligt. Men det måste ändras på.. Från och med idag.

Jag insåg även att man inte kan vara så himla snål hela tiden. Man måste inte alltid bara lägga pengar på sånt som behövs och aldrig någonsin lägga pengar på sig själv. Hur kan man egentligen sitta och tänka att "det är inte värt det", när det gäller att någon gång skämma bort sig själv? Det är ju sjukt. Man måste ju ta hand om sig själv eftersom det är man själv som man måste dras med hela jäkla livet. Då kan man ju inte prioritera bort sig själv hela tiden? Nej. Slut på det. Man kan ju inte vara superego heller, men någon balans måste det ju finnas.

Detta resulterade i att jag igår beställde en T-shirt igår till mig själv som jag så HIMLA gärna ville ha. Tänkte att nu jäklar, det här är jag värd! Världens sötaste T-shirt någonsin. Big bang theory såklart också..

Min käre pojkvän drog slutsatsen att jag har för höga krav när det gäller allt. Mig själv, ekonomi, studierna, vilken sorts flickvän jag är, vilken sorts "hemmafru" jag är, vilken sorts hundägare jag är. Jag har alltid varit så bara. Det är jag väl inte ensam om? Vill göra allt perfekt. Jag vill plugga hela dagen, men samtidigt hinna städa, ta bobbie på långpromenader, komma på romantiska saker vi kan göra när min älskling kommer hem, ha maten klar när han kommer hem och utöver det hinna med någon form av egentid så man inte blir galen. Och helst av allt ska allt ske samtidigt. Pang! Det går väl? Man måste prioritera bort nåt, men vad? Äsch, vi låter allt vara kvar på listen över saker att göra.. Blir en ond cirkel.

Jag kan liksom inte rå för att jag har det ordningsamma i benmärgen och när jag funderar på det så kommer jag fram till att jag nog nästan aldrig någonsin bara har gjort nåt utan att tänka på konsekvenser, vad man borde göra osv. Ibland undrar jag varför jag inte bara kan göra något galet. Det tar stopp. Varför var jag tvungen att tex avboka studentresan för att jag tyckte att det var för mycket pengar att lägga ut på en sån sak? Jag har pengar UNDANSPARAT för att lägga på mig själv. På roliga saker. Men nej, man kan ju behöva dom till nåt annat? Och varför var jag tvungen att tex boka uppkörning dagen mellan bal och student? Och förstöra halva balen för att jag var så stressad inför morgondagen och inte kunde dricka alkohol eller nånting för det, och sen kugga för att jag var så sinnessjukt rädd för att göra något fel så att kuggandet skulle förstöra studenten? Finns det inga gränser för hur överambitiös man kan vara? Nu är jag ju halvt livrädd för att köra bil och riskera att känna mig sådär fruktansvärt värdelös igen. För man kan ju inte misslyckas med nåt, då går ju världen under?

Nej. Nu får det fasen vara nog. Enough!

Har inte fyllt 20 än. Då ska man leva livet och ha råd med att begå misstag ibland. Man ska ju göra sånt man inte kommer kunna göra senare i livet och sånt där.. Livet är för kort för att inte göra någonting av det.. Blir till att åka till älsklingens farmor och mysa nästa helg, fastän jag egentligen hade tänkt sitta insnöad i plugg hela helgen. Sen ska jag svälja min snålhet och följa med till Sälen över nyår, och i samma veva kosta på mig att göra något riktigt roligt på min tjugoårsdag. För isf är vi i Sälen på den. Det är väl ett framsteg?

Nu blir det ett jättejättelångt inlägg men måste bara nämna också att, när jag började på universitetet trodde jag inte att jag skulle påverkas så mycket av själva miljötänket. Men tja, känner redan av det. När jag åker bil med älskling kommer jag på mig själv att säga "duktigt att du motorbromsar, det är miljövänligt", köpte hudkräm på apoteket här om dagen, kom hem och kollade igenom hur mycket kemikalier den innehöll. Är sjukt nog pepp på att kolla igenom produkter på apoteket och kolla hur mycket som egentligen är så rent som man tror att det ska vara.. På bussen in till Karlstad här om dagen pratade jag och Emma hela vägen om hur mycket kemikalier det finns i allt, och när jag skulle kolla vad det stod för fakta om utsläppsrättigheter på nätet hittade jag att man som privatperson kan köpa rättigheter till koldioxidutsläpp för inte en alltför stor peng - sugen! Vad händer? Om ekonomin tillät skulle jag väl börja handla exakt allt ekologiskt också. Vi får väl se hur det här utvecklas under dom resterande åren..

Kom på mig själv igår med att vara helt tagen av föreläsningen om miljöekonomi också. Det jag trodde skulle vara fruktansvärt tråkigt. Vart är det här på väg?