And this is how...

Ibland fastnar jag för något ord, någon enstaka mening, eller ett stycke av en låt. Nu har jag gjort det igen. Bara en enstaka mening, och litegranna hela den versen. Eller båda verserna egentligen..
Det gör att jag så gärna vill skriva nåt som gör eller i alla fall kan göra likadant med någon annan. Det får mig i sin tur att sakna tiden då jag trodde mig ha potential att bli författare, poet, låtskrivare och allt det där, och min högsta dröm var att arbeta som krönikör. Det skulle fortfarande vara underbart om det blev så, men jag antar att jag med tiden blev realistisk, eller pessimistisk och tappade tron på mig själv litegrann.
And this is how it feels when I ignore the words you spoke to me
And this is where I lose myself when I keep running away from you
And this is who I am when, when I don't know myself anymore
And this is what I choose when it's all left up to me

Breathe your life into me
I can feel you
I'm falling, falling faster
Breathe your life into me
I still need you
I'm falling, falling
Breathe into me
Breathe into me

And this is how it looks when I am standing on the edge
And this is how I break apart when I finally hit the ground
And this is how it hurts when I pretend I don't feel any pain
And this is how I disappear when I throw myself away

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0