jossiworld

Den av drömmarna som var klarast var den där jag var med min bror hemma hos pappa i huset där han bodde tillsammans med sin flickvän.. allt såg exakt likadant ut som i verkligheten förutom små detaljer som drömmen hade ändrat. Ni förstår att jag brukar göra det ibland, drömma om honom, och då utspelas drömmarna alltid på något ställe som vi har bott eller liknande, och det som händer i drömmen är alltid något vardagligt. Det blir bara så himla konstigt för när jag tänker på honom brukar jag inte se, utan bara känna ett hål i bröstet. Därför blir det så skruvat att i drömmarna se honom framför mig, eftersom jag i mina tankar sällan ser honom.. När jag sen vaknar får jag blandade känslor. Dels är det obehagligt, vill bara sluta tänka på den.. får lite panik också för att i drömmen finns han ju fortfarande kvar och dels så vill jag bara somna om direkt och komma tillbaka till samma dröm igen. Vaknar senare, besviken över att det inte blev så..

Jag tänker inte lika ofta på honom längre, men när jag väl gör det så undrar jag alltid hur allt skulle se ut idag om han aldrig hade dött. Jag undrar hur han skulle se på alla vägval som jag har hunnit göra och vad han skulle tycka om det liv jag lever.

Alla dom där smärtsamma dagarna känns som ett annat liv, och egentligen är det ju det. Och tiden då han levde känns ännu mer avlägsen.. Det är konstigt, eller kanske inte alls så konstigt egentligen.. att först vill man bort från smärtan och saknaden, sen när allt äntligen har lagt sig och man börjar tänka på det får man lite dåligt samvete för att man inte tillbringar tillräckligt mycket tid på att minnas och det känns då konstigt att man själv inte nästan dör när man tänker på allt som har hänt.

Jag har i alla fall planer på att göra en till tatuering, en som symboliserar både hans liv och död.

Jag tog nyss kort på ett gammalt kort på oss två tillsammans som är så himla fint tycker jag, så jag lägger upp det här nu och återkommer senare idag med ett gladare inlägg.