jossiworld

Jag hade inte riktigt tänkt på hur mycket kroppen skulle förändras av att bära och föda ett barn. Jag menar, jo jag hade väl förväntat mig att bli tjock och att det nog skulle kännas en hel del när ungen skulle ut, men jag tänkte nog inte så mycket längre än så. 

Nu sitter jag här (okej, ligger i sängen) med dallrig mage, tjockare lår och har en hel garderob med kläder som inte riktigt sitter så fint. Okej, det hade jag väl kanske lite på känn redan innan att en del gravidkilon skulle vara kvar efteråt (men inte så många?!). Men fine, det kan jag ta eftersom jag inte har nåt behov av att visa upp mig ändå. Jag har fullt upp med att hålla minibossen nöjd kan jag ju lova.

Men hallå, jag fick ingen förvarning om att jag efter barnafödandet skulle typ avlida av de kommande menssmärtorna?! Under min första mens efter förlossningen var smärtan så hemsk att det allvarligt talat kändes som att det var förlossningvärkar på gång igen. Nu andra gången är det tack och lov inte lika illa, men fortfarande betydligt mycket jobbigare på alla sätt och vis än innan graviditeten. Fy säger jag bara! Och huvudvärk och illamående på köpet också. Det var något jag inte alls var beredd på. 

Nej, förlåt Kroppen. Jag ska väl egentligen inte klaga på dig. Du är ju rätt fantastisk som kan bygga ett barn, ge barnet husrum och sen veta hur barnet på bästa sätt tar sig ut. Du förtjänar väl lite mer tid än 2,5 månader att återhämta dig innan jag börjar klaga på ytligheter. Och det där med värken kan väl inte du rå för, men ta gärna bort den om det går.... 

Nu ska jag sluta gnälla, lägga ifrån mig telefonen och gosa ner mig bredvid min perfekta sovande bebis som ligger och spretar med sina små fingrar i sömnen. Är det nån som förresten vet hur länge man kan titta på en sovande bebis utan att tröttna?

Den sötaste jag vet ♡