jossiworld

För ett tag sen läste jag ett så roligt inlägg av Spiderchick om att en bebis är som den strängaste typen av chef man kan ha, som är med en överallt. Jag skrattade en del åt det för det stämmer ju så bra. Jag har en liten boss här som är väldigt bestämd av sig. Han vill till exempel slumra mycket under dagarna oftast, men bara i sele (eller sjal), för annars vägrar han sova istället och blir ett grinigt bebismonster ungefär. Den här kampen om att få vila ryggen vinner därmed minibossen och min rygg är oftast helt död när vi ska lägga oss på kvällen. Som tur är så tillåter ju bossen sömn i sängen. Inatt sov han VÄLDIGT bra och jag blev helt paff när jag vaknade strax före fyra av att han började bli hungrig. Då hade jag nattat honom runt halv nio på kvällen... och eftersom jag somnade runt tio fick jag 6 timmars sömn i sträck?!? Sen somnade han om och sov lite halvt oroligt fram till halv sju. Vår lilla boss tillåter nämligen bara sömn i sängen till runt 5-7. Halv sju blev ändå sovmorgon för mamman idag för oftast går det bara till runt sex. Bossen har ju däremot inte sovit klart då, han ska ha mat och sen sova på mamman eller pappan. Det är ju rätt kul det här att man knåpar fram rutiner utifrån vad bebisarna tillåter. Jag har ganska bra kläm på vår lilla herre nu. Det kan skilja sig lite från dag till dag, men är på ett ungefär likadant. Jag märker tydligt när han behöver sova en stund och när han börjar bli hungrig, eller när han vill bli nersläppt för att kunna sprattla runt lite. 

Igår kom jag på deb briljanta idén att testa att duscha när han precis har vaknat på morgonen. Då är han grinig tills han blir sysselsatt en stund och jag är grinig tills jag vaknar till - win win alltså med en morgondusch. Mycket riktigt så funkade det väldigt bra. Hade en nöjd bebis på golvet, på min varma och gosiga morgonrock, medan jag kunde ta en dusch och vakna till utan att känna mig särskilt stressad. SÅ skönt. Det här att få till det med hushållssysslor OCH själv ta en dusch om dagarna när man är själv med bebis är inte alltid helt lätt. De där små bebisbossarna ändrar sig ju lätt efter en liten stund och vill göra annat istället. Och att stå nerlöddrad i duschen och lyssna på en missnöjd bebis är inte kul. 

Nu blev det en hel utläggning om att duscha här, men det är lite sånna där småsaker som känns som stora vinster i min vardag just nu. Att få ihop det så båda våra behov kan tillgodoses. Just nu längtar jag något så otroligt efter att få sätta mig ner med penna och papper. Jag ska testa om det går med honom i sjalen. Det vore väldigt skönt att kunna göra något som är som balsam för själen medan han får både sin närhet och sömn. 

Nåja, nog om det. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, som i vanlig ordning har blivit kallt. Åt chiapudding till frukost förut, mums. Den här mamman känner sig väldigt dallrig och inte riktigt som sig själv, så nu blir det slut på att äta överblivet julgodis osv. Eller ja, jag brukar ju äta onyttigt när jag är sugen, men vara ganska nyttig annars. Det har jag varit dålig med efter förlossningen för jag har inte orkat bry mig om mat direkt utan jag äter bara för att få i mig nåt. Nu ska jag börja köpa hem frukt och grönsaker, grovt bröd och keso och sånt där igen. Sånt jag faktiskt gillar mer än andra mer onyttiga grejer. Jag vet att jag borde börja träna och röra mer på mig istället, men jag orkar inte riktigt den pressen nu så det får vänta. Att ta promenader på oplogade skogsvägar är ju inte heller nån höjdare direkt, så nu längtar jag till våren! Då blir det många promenader och mer energi. Nu går all energi till att hålla minibossen nöjd, och det är helt okej, det är ju ändå det viktigaste såklart!

Nej nu ska jag se om jag eventuellt kan få rita litte medan hjärtat sover.