En lunch ute
Igår åt jag lunch och uträttade lite ärenden på stan med en av de finaste människorna jag vet. Så himla skönt att bara komma hemifrån och få vara en egen person en stund istället för en upptagen mamma som alltid antingen har en söt sovande bebis på sig i bärselen/sjalen eller har en vaken bebis att underhålla.
Just nu har jag det förstnämnda. Vår lilla bebis vill aldrig sova i sängen längre än till 6-6.30 ungefär så då är det bara att pallra sig upp, men han är såklart bara pigg en liten stund då och vill sova vidare nån timme i selen sen istället. Lilla tokiga bebisen. Idag ska jag nog dock försöka lägga ner honom i nestet om han sover längre än en timme i selen. Jag blir helt utmattad av att gå runt med honom på mig hela tiden, speciellt vissa dagar... och då märker jag att jag blir på så bra humör heller. Men men, det är ju som det är. Samtidigt är det ju klart att den lilla guldklimpen ska få den närhet han känner att han behöver.
Det kändes lite sjukt igår, för vi träffade en av våra gymnasielärare på stan. Han frågade såklart vad vi håller på med nu för tiden och det kändes så konstigt att stå där med honom, som jag kopplar med ungdomen, och säga att jag är mammaledig. Det låter ju så vuxet. Fast å andra sidan skrapar jag väl ihop ganska många "vuxenpoäng" nu med fästman, bebis, djur, hus, bilar osv. Det enda som fattas är väl en fast anställning, men det får ta den tid det tar.
Nu ska jag sätta mig i soffan (om bebisen tillåter... han brukar nämligen känna av när man sätter sig ner och gnälla tills man reser sig och går runt lite om han inte sover tillräckligt djupt) framför netflix med en kopp kaffe. Vid 12 kommer mamma hit. Så himla kul med besök!
Rensade förresten bland bilderna i telefonen igår och det känns ofattbart att min lilla bebis har varit så liten som han är på de första bilderna från bb. Nu känns han så mycket mycket mycket mer mogen på ett helt underbart sätt. Han börjar liksom kännas som en egenliten person istället för en nyfödd bebis med bara massa primära behov. Nu "pratar" han typ oavbrutet när han är vaken och pigg, har lärt sig att rulla från mage till rygg, är jätteintresserad av världen i allmänhet, vill gärna scanna av rummet när han hör någons röst... och blir överlycklig av att se sin älskade mamma och pappa. När jag har besök håller han alltid span så han vet exakt var han har mig när någon annan håller honom. Man känner sig så himla speciell då ska ni veta.
Kommentarer
Trackback