Efter en lång tystnad

Ja, jag hade ju tänkt att jag skulle vara bättre på att uppdatera bloggen nu, men det blir liksom inte av. Hur som helst blir det åtminstone ett inlägg nu och sen får vi väl helt enkelt se när nästa blir. 

Vår lilla kille växer helt sjukt fort. Jag ska en sväng in till stan snart (när jag väl orkar pallra mig upp ur sängen, Oscar har gått ner med Billy och jag ligger kvar med världens mensvärk, blä) och köpa de sista grejerna inför julfirandet. Vi konstaterade imorse att jag nog måste ta en sväng in på nån klädaffär också för storlek 56 passar helt enkelt inte lillkillen längre och vi har inte en enda pyjamas i storlek 62. Vi har bara några bodies och två par byxor. Hade liksom hoppas över den storleken när jag köpte på mig massa bebiskläder innan förlossningen. Så vi har en del i 68, men det är för stort nu. Mamma har köpt en gullig tomtedräkt till honom i 62 så vi vet i alla fall vad han ska ha på sig på jul, hihi.

Julafton har vi bestämt att vi ska spendera hemma själv, bara vår lilla nyblivna familj. Så mysigt! Billy är alltmer med och tittar på allt och tycker att allt som låter och rör sig är intressant och roligt. Mitt lilla hjärtegull.
På juldagen kommer sen min familj hit och firar. Längtar jättemycket efter det också. Ser fram emot att få fixa fint och mat och få hit dem! På annandagen blir det sen firande med Oscars familj, så vi har fullt upp och jag anar att både vi och lilla bebisen kommer behöva söndagen till att bara ta det lugnt hemma sen. 

I övrigt börjar vi få lite mer rutin i vardagen. Jag börjar känna som att jag och Billy är en liten enhet, så när Oscar är hemma och tar honom känns det liksom tomt. Idag blir han 8 veckor. Tiden går unda än och det är så kul att se hur han utvecklas för var dag som går.

Nej, nu ska jag pallra mig upp ur sängen så jag kan sätta på ett långkok av gröt (till julens ris a la malta) innan jag brummar in till stan. Idag ska Oscar ha en Billydag medan jag tar hand om ärenden i stan och sen tar tag i julstädet hemma. Bara det känns ovant, det är inte ofta Oscar bara är hemma utan massa måsten med tex bilfix och sånt, så det är nog bra att de får lite extra mycket tid med varandra, bara killarna. Det värmer så i hjärtat att se mannen man älskar med barnet man älskar. ♡

Nu, några bilder som avslutning såklart.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0