Men det bästa sällskapet

Jag strosar runt och gör mig i ordning här med en hund under armen. Nyss hjälpte han mig lite med att fostra katten, i vanlig ordning. Hon hade öppnar en garderob i mammas rum och hoppas upp på garderobsdörren. När jag på en stol skulle försöka få ner henne stretade hon emot som fasen. Kände genast en hjälpande hundtass mot benen från en vovve på bakbenen som ville lugna sin människomamma (var inte speciellt irriterad, men ändå). När jag en stund senare fick ner henne sprang han genast och "straffade" henne lite med nafsande och knuffande osv. Han drar sig ju inte direkt för att typ ta tag i nackskinnet på henne och hålla i henne eller släpa iväg henne när han märker att hon har gjort nåt dumt. Ja, vad vore livet utan roliga djur som ständigt överraskar?
När jag hade gått runt med honom under armen en stund satte jag ner honom på pallen i hallen när jag skulle sminka mig. Han satt frivilligt kvar där och när jag var klar kom han och skulle hoppa upp under armen igen. Gosegrisen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0