jossiworld

Jag drömde SÅ mycket konstiga grejer inatt. Jag drömde typ att jag var fast i en blandning av allt som var dåligt med föredetta pojkvänner, och så träffade jag Oscar och vi umgicks i hans föräldrars hus (som vi gjorde när vi var yngre, vi har ju varit ett par två gånger, hehe). Så fick jag värsta visionen om hur lycklig jag hade kunnat vara egentligen (som nu), men då var det för sent för jag var ju fast i allt det andra och han bara avvisade mig när jag försökte förklara hur det egentligen skulle vara mellan oss. Usch! Vaknade halvt panikslagen och visste inte riktigt hur verkligheten såg ut. Blev tvungen att släppa in djuren så de kunde gosa med mig i sängen. Vi slumrade lite till och från ända fram till nio, så dagens nyttogörande har inte riktigt dragit igång än. Bara hundpromenad, hundtandborstning, frukost och kaffe. Tur att andra hälften kommer hem ikväll. Jag ska hålla mig vaken och krama sönder honom (och aldrig låta honom åka hemifrån utan mig igen). Nästan åtminstone.

Vaknade även med världens halsont och rinnande näsa. Kan kanske ha med att min enorma stress kring examensarbetet har börjat lägga sig lite nu. Då brukar man ju bli lite mer mottaglig för sånt där av någon anledning. Nåja. Vi får hoppas att det går över fort.

Förövrigt så tänkte jag ge lite kärleksförklaring till min vovve som är SÅ gosig jämt. Nu i morse har jag gått runt och hållt i honom på sidan av mig, som en bebis. Han älskar det! Han vill ju gärna hänga med på allt man gör och helst i famnen. Så kanske man inte ska göra med en hund men det skiter jag faktiskt i. Han får allt uppfostran fastän vi gosar mycket.
Tittade igenom mina bilder på facebook och kan konstatera att han jämt hittar sätt att ligga i knät på folk. Så sällskapssjuk. 

Nej nu ska jag ta och göra klart förberedelserna inför måndagen!
 

Okej, alltså, telefonförsäljare, knackapådörren-försäljare och Jehovas, kan ni ge er?! Jag vill inte köpa något, eller gå med på något överhuvudtaget och jag vill definitivt inte bli religiös bara sådär pang på. Idag ringde det en telefonföräljare och jag lyssnade artigt på vad denne hade att säga och avböjde därefter på ett trevligt sätt det försäljaren hade att erbjuda. Vad händer då? Jo man får ju köra den här "JO, NEJ, JO, NEJ, JO. NEJ"-leken fram och tillbaka i cirka en kvart. Tills man till slut blir lite halvförbannad och får svårt att vara lika trevlig längre. Fick i alla fall personen att till slut förstå att NEJ, jag vill inte gå med på något, speciellt inte via telefon, och NEJ, jag vill inte ha något hemskickat. 
Det handlade om något tillägg på olycksfallsförsäkring (som jag redan har), så jag fick massa scenarion förklarade för mig om när jag kan behöva pengar; om jag får en permanent whiplashskada, bryter något eller om jag helt enkelt dör typ imorgon. Nej tack, jag vill helst inte spendera hela eftermiddagen med att prata om sånt och jo jag har redan x antal olika försäkringar till både mig själv, djuren och hemmet så det får nog ta och räcka för en fattig student. 

Tycker att det där hänger ihop lite med självkänsla. Hur man reagerar när man pratar med försäljare. Förr hade jag så himla svårt att säga nej, men då kände jag mig inte lika självsäker som nu heller. Nu känns sånna där samtal mest frustrerande och jag blir bara arg om personen i andra änden inte förstår när det är dags att ge sig. Fine, jag lyssnar gärna på lite info, men om jag säger att det inte är något för mig, så är det inget för mig. Jag kan ju liksom tänka själv och vet bäst hur det står till i mitt liv (och i min plånbok med för den delen). 

Nåja. Nog om det. Nu ska jag fortsätta förbereda inför oppositionen och sen spendera den här gråa dagen framför Mad med och med gosia djur knät. 

Okej. Jag vet inte riktigt vad som hände, men efter handledningen var det som att luften gick ur mig och jag blev DÖDSTRÖTT (efter att jag hade fått rusa till bussen för att slippa vänta en halvtimme). 
Nu är det så att jag brukar köra på det här med självbelöning när jag känner att jag behöver bli lite peppad. Förra veckan var jag nervös över huduvida handledaren skulle tycka att jag var tillräckligt klar för att lämna in uppsatsen vid första tillfället eller inte, så jag bestämde mig för att komma på något typ av belöning till mig själv om jag lyckades vara tillräckligt klar (ja, lång och förmodligen ganska oläslig mening). Vad bestämde jag då? Jo, att jag skulle beställa hem PIZZA. Haha! Jag brukar äta pizza max en gång per halvår. Alltså, det kanske till och med är att överdriva. Det är nog mer sällan än så. Sist jag åt pizza var i alla fall innan jag flyttade till min fina lilla lägenhet. Jag vet inte varför, det har bara blivit så. Därmed tänkte jag att det kunde vara en lite festlig belöningsgrej mitt i veckan. 

Nu är det ju så att handledaren verkade vara ganska nöjd med mitt arbete och sa att det inte är några problem att lämna in på torsdag. Jag ska i stort sett bara korrekturläsa det igen och göra några små ändringar. Jippi! Det här betyder då pizza time. Det passade ju ganska bra också att det var en dag som denna, tråkigt väder, kallt, fruktansvärt jobbigt att gå från bussen (men jag envisas ändå med att GÅ istället för att ta buss de där 2km från busstationen hem, gillar inte väntetider, då är jag ju halvvägs hem redan när bussen kommer liksom). Nu gick jag bara ut med vovven på piss (han gillar inte heller regn och kyla), kom in, beställde pizza, gick och bytte om till mjukiskläder och drog upp håret i en slarvig knut. MYSIGT. Helt plötsligt känns det ju inte så hemskt att vädret är kasst. Nu blev det bara det ultimata mysfaktorn typ.

Och förresten så kommer sambon hem ikväll! Awesome! Både han och jag trodde att han skulle vara borta någon dag/några dagar till. Kvällarna är ju SÅ tråkiga att spendera själv när man är van att ha ett mänskligt element att krypa intill och värma sig mot i soffan. Bra dag med andra ord!   

Ja, jag har inte riktigt varit sugen på att blogga på sistone. Sambon var hemma hela helgen och några dagar innan. Underbart! Nu är han nere i skåne igen. Vi hade en mysig helg med massa Game of thrones, skogspromenad, kaffebesök, grillning osv. 

Nu har jag redan varit ganska produktiv idag. Började dagen med att fixa lite smått här hemma. Sen var jag på en kort it-utbildning inför sommarens jobb, handlade smink (svider i plånboken as usual), handlade lite inför matlagning någon av de kommande dagarna och köpte lite tuggben till vovven och en (för en gångs skull) uppskattad leksak till kissen. 

På promenaden hem fick jag mejl av handledaren med kommentarer på mitt arbete. Hon är HIMLA snabb den där kvinnan. SÅ bra! Så nu har jag några saker att bättra på på uppsatsen och lite att förbereda inför morgondagen. Underbart! Förhoppningsvis är det snart klart!

Nu ska jag ta lite lunchrast innan jag fortsätter med ändringarna.

Ja, jag tänkte att jag, efter dagens opposition, skulle låta huvudet vila tills imorgon och då köra järnet med de FÖRHOPPNINGSVIS sista ändringarna i arbetet, men nu sitter jag här med arbetet ändå..  En, FÖRHOPPNINGSVIS ungefär sista upplaga ska skickas till handledaren senast måndag morgon. Jag har skrivit en lista på grejer jag ska kolla och skriva om. Borde hinna innan måndag, men man ska väl aldrig säga för mycket... och sen vet man ju aldrig vad lärarna tycker. 
Imorgon har jag därmed något att hugga tänderna i. Fun! Not. Men snart är det (förhoppningsvis) klart!

Och idag kommer min fina sambo hem! Äntligen. Han har varit borta sen i söndags. På tok för länge enligt mig. Han kan väl eventuellt få vara borta och jobba på dagarna, men på kvällarna och nätterna kan han gott hålla sig hemma tycker jag... höhö. 

Nåja. Nu ska jag göra något annat. Eller plugga lite till. Har inte bestämt mig än. 

Har inte ens tagit dagens vovvelångis men är redan lite halvt slut. 
Efter morgonens tvmys började jag runt åttatiden putsa fönster. Och herregud vad jag fick gno för att det skulle bli någorlunda rent. Någon gång när jag har tid och ork ska jag verkligen putsa tills det blir helt totalt skinande rent. Med alla dubbelrutor och det faktum att fönstrena går innåt så man får hänga utanför för att nå utsidan av rutorna, orkade jag inte riktigt ge mig på det idag. Det tog tillräckligt lång tid ändå. Nåja. Nu är de ju ganska rena åtminstone. Förstår inte riktigt vad det är som sitter fast på rutorna på vissa ställen. Tror det är typ färgstänk som sitter som berget. Det mesta är ganska slarvigt gjort här i lägenheten så det är väl någon som inte har varit så noggrann när de har målat. Skulle gärna måla om överallt runt fönstren, men det projektet lämnas också åt en annan dag. Det skulle dock göra SÅ stor skillnad tror jag. 
Hur som helst så ledde ju så klart fönsterputsandet till städning. Nu har jag alltså städat hela lägenheten, rensat undan överflödiga prydnadsaker, rensat i mitt skrivbord och bytt sängkläder (eller åtminstone tagit bort de som ska tvättas). Nu känns det därmed sjukt rent och fint här. Har även lyckats trycka i mig en stor köttbit som var kvar från gårdagens grillning. Jag och Oscar snodde mammas trädgård för grillning medan de var i stugan. Jättemysigt. Längtar SÅ fruktansvärt mycket tills vi har en egen trädgård att fixa och dona och mysa i. Jag blir lite halvt deprimerad av att bo i lägenhet på sommarhalvåret. Det känns så instängt, speciellt här där jag inte har balkong. Jag är ju en utemänniska, vill kunna dra på mig bikini och lägga mig i gräset med en bra bok eller en skvallertidining. Det är ju tur att jag har mammas trädgård nära. Det är ju inte samma sak, men det får duga så länge. Beger mig nog dit imorgon när jag ska förbereda inför tisdagens opposition. 

Nåja. NU ska jag ta en relativt lång promenad med vovven. Tänkte ta vägen förbi återvinningsstationen och slänga skräp och sen gå till konsum och köpa glass. Kommer därmed för första gången någonsin lämna Bobbie utanför affären i några minuter. Har alltid undvikit det eftersom det känns olustigt, men idag ska jag sluta vara nojig och kila in och köpa årets första glass. Blir som en liten morot för att komma ut och röra på sig (fastän det är underbart att vara ute och gå i sånt här väder). 

Jag sitter och dricker energidryck och väntar lite på att få uppsatsen som jag ska opponera på nästa vecka. Annars har jag inte gjort så mycket idag än. Gosat med katten innan jag orkade pallra mig upp ur sängen, ätit frukostgröt framför vänner, handlar lite på Lidl och varit ute på promenad med hunden. 

Ja juste, jag har fått besök av Jehovas också. De brukar ju faktiskt komma och plinga på ganska ofta (för ofta). Denna gång avböjde jag vänligt men bestämt direkt när jag hade öppnat dörren eftersom jag faktiskt har hört det där x antal gånger redan. 
Nu är det såhär att jag absolut tycker att alla har rätt att tro vad de vill och ibland kan jag tycka att det är synd att jag inte tror på något större. Det verkar ju kunna vara en stor tröst i många lägen. Någon gång skulle jag vilja läsa bibeln och koranen för att helt enkelt ha gjort det. Och jag blir impad av människor som verkar kunna bibeln utan och innan. MEN, jag tycker inte riktigt att man som troende för det har rätt att få runt och knacka dörr och försöka tvinga på andra deras tro. Jag tror inte att det är något som ändras bara sådär, det uppstår ju bara en jobbig situation.
Hur som helst, lite senare gick jag ut med vovven på en runda.. och möter två andra snubbar från Jehovas som stannar mig och börjar prata. De verkade trevliga så jag stannade av artighet till en stund. En av dem frågade vad jag gör och sen vad jag pluggar. Miljövetenskap! Det finns ju minsann med i bibeln konstaterade han, medan den andra snabbt bläddrade fram till ett stycke som handlade om just människans fördärvande av miljön (what, inbyggd innehållsförteckning eller? där blev jag ju impad). Stod något i stil med att "Gud ska bestraffa människorna som fördärvar miljön". 
Men vänta nu, här hade jag ju faktiskt en invändning: "Då blir det ju problematiskt för då får han ju straffa ALLA?". Hur menade jag då undrade de. Jo, "alla fördärvar ju miljön så alla är ju skyldiga och bör straffas", motiverade jag. Jo. Då blev det ju lite tystare. Den ene konstaterade att de ju faktiskt hade tagit bilen dit... och den andre sa att "men det menas nog snarare att Gud kommer att hjälpa oss att lösa problemet". 
Sen tackade de för pratstunden (fortfarande trevliga, men kanske insåg att jag inte var helt övertygad), önskade mig lycka till med examensarbetet och vandrade iväg mot bilen. 

Om någon ska försöka få mig att tro på Gud kan väl jag få kontra lite med min vetenskap (som jag däremot tror på).
Nu blev jag ju sugen på att läsa bibeln för det. Som skönlitteratur alltså. Det får bli ett projekt efter skolan har slutat. Kanske. Kanske blir fler bibeldiskussioner här. Vem vet. 

Nu ska jag strax pumpa musik och städa ugnen. 





 

Tänkte först posta en bild på hur nuläget ser ut, men sen kom jag på att, why bother? Ser ut som det alltid gör. Kaffekopp, vattenglas, dator, papper, papper, papper och papper. Ungefär. Arbetet börjar ta form och det känns grymt skönt.

Ringde precis och bokade in en promenaddejt med mamma i eftermiddag också. Jag gillar egentid, men jag börjar tröttna lite på att gå långpromenader själv med vovven. Det är ju inte alltid det känns så himla lockande att gå och bara filosofera, fastän det ju också är väldigt skönt. Igår gick jag runt ett spår i skogen här i närheten. Det är så himla fint meda blandning av bara skog och åkermark ner mot sjön. Efter halva spåret kom jag på mig själv med att försöka repetera finsk grammatik. Haha! Det var längesen jag läste det nu, och jag kunde med nöd och näppe komma på "Minä en puhu hyvää suomea" (något i stil med "jag talar inte bra finska", haha). Jag saknar att lära mig språk. Kunskapen försvinner ju ganska fort. Skulle vilja återuppfriska tyskan också. Läste ju trots allt på högskolenivå sista året på gymnasiet. 

Nåja. Nu ska jag fortsätta pussla ihop mina nyredigerade uppsatsdelar innan jag tar lite lunch. Sambon åkte iväg på jobb tidigt i morse och kommer förmodligen inte hem förrän på fredag. Usch vad tomt det kommer bli framåt eftermiddagen. Eller ja, det är det ju redan nu. Vi har blivit vana att bara vara några meter ifrån varandra större delen av dagarna, haha! Men det är ju bra att få sakna varandra också. 
Det var allt för mig för tillfället. Over and out!

Ja, idag är det en ganska vanlig måndag i studentvärlden. Gick dock inte upp förrän vid halv tio vilket inte hör till vanligheten. Andra hälften är iväg och drar lite el hos en kompis så jag satte mig och bredde ut flera olika upplagor av mina uppsatsdelar och klottrade ner hur jag ska väva samman teoridel och resultatet. När det var gjort kändes det ganska deprimerande att sitta inne med studier när det är underbart väder ute, så jag tog med mig vovven på promenad till mamma och spenderade någon timme ute i solen. Nu sitter jag här vid datorn igen. Tänkte passa på att påbörja diskussionen lite innan jag ska sätta igång och städa och diska. Vi har varit riktigt slarviga här hemma under påskhelgen. Men å andra sidan har vi inte varit hemma så jättemycket heller. Idag blir det därmed tvätt (istället för igår), städ och matlagning. Men först plugg som sagt. 

Insåg precis att det är 14 april idag. Det innebär att det är hela 10 år sen pappa gick bort. Den är en del av mig nu, den där saknaden. Det är inte något jag reflekterar över så ofta längre. Den bara finns där helt enkelt. Förra helgen när jag pratade med mamma i telefon och min storebror pratade i bakgrunden värkte det dock till i hjärtat lite utan att jag direkt förstod varför, sen kom jag på att han lät som pappa. Det känns ju som att det var i ett helt annat liv han levde. Och det var det ju på sätt och vis. 

Att minnas, och dela med sig av årsdagen av hans bortgång handlar inte på något sätt om att få medlidande, utan snarare att påminna om att han är saknad trots att han är borta. Och om det nu, mot min egna tro, finns något sätt för honom att se oss som finns kvar i livet så vet han att han inte är bortglömd. Men å andra sidan, om han finns kvar någonstans kan han nog se in i våra hjärtan också, och där finns han ju alltid. Utöver det så finns han ju intatuerad på min vad. Där sitter han tillsammans med mamma som alltid har varit vår klippa i stormen.