jossiworld

Okej. Hittills hde kän varit en väldigt omtumlande dag med blandade känslor. Vaknade innan klockan ringde vid halv sju. Fick inget jobb idag heller. Vet dock ännu inte säkert om eftermiddagen. Det kan komma förfrågan senare. Har inte jobbat sen i lördags nu och det gör mig nervös. Men det ordnar sig alltid på något sätt. Lyckades lugna mig själv och bli på riktigt bra humör. Bestämde mig för att dra nytta av den lediga förmiddagen och ta en långpromenad med hunden. Vi gick en av mina favoritrundor på ungefär 7km. Först är det en bit genom bostadsområde, sen det nya industriområdet här bortanför oss, sen en jättefin och fridfull liten grusväg på landet längs med sjön och till sist halva rundan i spåret här nedanför. Perfekt. Inledde promenaden med min pepplista på Spotify. Sen tog jag i vanlig ordning ur hörlurarn när jag kom till landsvägen. Lyssnade på naturens alla ljud, sög in det vackra landskapet. Kom hem, var riktigt sugen på frukost. Gjorde två mackor och en kopp kaffe och skulle av vana trycka på mobilen för att se så det inte hade kommit någon smsförfrågan om jobb medan jag var i köket. Hepp, det gick inte. Mobilen var kolsvart. Försökte starta om den, ta ut batteriet; ingenting. Satte i laddaren och väntade en stund; ingenting. Jahopp. Kul. Trasig mobil. Död mobil. Hur får bemanningen tag i mig för att ge jobb? Jo, via telefonen. Paniken som uppstod alltså, herregud! Försökte hålla mig lugn, men sen såg jag på datorn att jag hade fått en förfrågan om jobb på lördag. Är ju ungefär helt desperat efter pass nu eftersom jag inte har jobbat något än den här veckan, och ett helgpass är ju guld värt då. Vet inte om det ens funkar att svara via mejl eftersom det är meningen att man ska göra det via sms. Gjorde det ändå och kände hur paniken växte sig större och större. Måste ju ha telefon! Smög in i sovrummet för att inte väcka Oscar, snodde hans telefon och ringde mamma. Hon märkte att jag hade bråttom och kom snabbt på att jag skulle åka hem till henne där lillebror var hemma på studiedag och låna hans telefon tills det har ordnat sig. Sagt och gjort. Så fort jag hade fått i mitt simkort och förfrågningssmset hade trillat in skrev jag JA. JAJAJAJAJAJA!!! (i mitt huvud alltså). En halvtimme senare fick jag berkäftelse på att jag blev bokad till lördagspasset. Puew. Vilken grej. 

Kan ju även nämna att jag har varit som en hormonbomb dom senaste dagarna. Kanske inte är bästa kombon med en mindre kris som denna. Men det ordnar sig ju. Allt ordnar sig ju alltid på något sätt! 

Nu har jag en telefon så länge. Det får duga tills Oscar kommer upp i eftermiddag. Då får han haka på till Elgiganten så ska jag klura ut hur jag ska lösa detta. Har ändå planerat att teckna nytt abonnemang nästa vecka och få telefon på köpet. Eftersom det inte går att göra än så kanske jag köper en telefon, skaffar ett billigare abonnemang sen och betalar av på telefonen till mig själv istället. Var ju himla dumt det här att den inte överlevde en månad till. 

Det är ju sjukt egentligen, hur beroende man är av en sån liten teknisk pryl. Man har ju halva livet där i. Tur att Oscar har mammas telefonnummer i sin telefon. Inte fasen kan jag det utantill. Läskigt.

Nu ska jag ta en varm dusch och försöka varva ner ordentligt. Sen får det bli lite one tree hill och lite jobbletande och eventuellt skissande i väntan på att sambon ska sova klart. Nu har jag en till kille som är trött här efter den långa promenaden också. Han ligger och sover så gött i soffan. 

Ja, det var allt för tillfället. Lite hets sådär. Men så blir det ju ibland. Over and out!

Väntar på lite allt möjligt nu känns det som. Saker som kan bli väldigt spännande. Saker som kan ordna upp en hel del ett tag framöver. Och en del saker som utan tvivel kommer kännas överväldigande men helt underbart. 

Igår jobbade jag inte. Körde istället storhandling klockan halv nio på morgonen och sen körde jag storbak av två sorters hårda kakor: chokladkolasnittar och bondkakor. Så himla gott. Var en snäll dotter och smög hem en kakburk till mamma medan hon var på jobbet. Hon älskar ju sånt där så det gjorde nog hennes dag. Eftersom hon fyller år nästa vecka och jag inte vet vad jag ska köpa för nåt i present så har jag sagt att jag kan fixa med tårta och sånt istället (och så får hon något litet till istället). Så igår spånade jag på VAD för tårta det ska bli. Jag gör ju typ... aldrig tårta. Har gjort det några gånger och då har det inte ens blivit tårttårta, utan kladdkaketårta med mousse eller typ marängtårta med bara grädde och bär. Men nu tänkte jag ge mig på att göra en riktig tårta. Eftersom jag vill smaka den innan så ska jag nog göra en provtårta idag. Så får väl andra hälften ta med den till nattjobbet och käka slut på den eller något om den blir godkänd. (Inatt mumsade dom på hårda kakor). Min plan är: chokladbotten, fylld med vaniljsås och jordgubbssylt. Så vill jag ha dumlefluff både i och på tror jag. Och toppingen blir hackad daim. Har INGEN som helst aning om om det kommer funka eller inte. Smakkombinationer är inte riktigt min grej, men enligt några baksidor ska ju choklad passa med i princip vad som helst och dumlefluff och jordgubbsgrädde skulle tydligen vara en bra kombo. Jordgubbsvaniljsås blir ju ungefär samma sak. Nåja. Vi får väl se. Men jag ska därmed pallra mig iväg till konsum nu när det öppnar och köpa dumle. Det ska egentligen stå i kylen över natten, men jag tänker att några timmar väl borde räcka. Jag vet ju inte ännu om det blir något jobb i eftermiddag eller inte. 

Nåja. Det var lite baksnack. Nu ska jag iväg till konsum och sen veva ihop lite dumlefluff innan det vankas frukost framför tvn eller nåt. 

Idag känner jag mig trött, mensvärkig och jävlig. Inser att det nog finns en tydlig anledning till dagens halvdeppiga humör. Ska försöka tänka positivt istället. Har sökt 20 jobb den här veckan. Heltid, deltid, intresseansökningar, mejl osv. Även om jag inte får napp direkt så kan ju ingen påstå att jag ligger på latsidan i alla fall!

Ibland måste man påminna sig själv om att ovisshet inför framtiden inte bara är negativt. Jag vill ju gärna planera allt, men jag försöker gå ifrån de vanorna och bli mer flexibel och leva i nuet. Det går liksom inte att inte vara mer spontan när man aldrig säkert vet innan 7.00 på morgonen om man ska börja jobba 7.00 eller inte (ja, okej, 7.00 kommer man ju såklart kanske inte till jobbet om man får bokningen typ 6.50). Och under dagen vet man heller inte säkert förrän vid 15.30 att man inte kommer bli inringd till kvällsjobb. Så; spikade planer, good bye! Spontanitet, I welcome you!  
Nåja, det har gått jättebra hittills. Det är nog bra det där. Komma utanför de normala ramarna och kunna planera dagen allt eftersom. Jag måste ju säga att jag är mer flexibel nu än jag någonsin varit förr. Det är ju lika bra att inse att allt inte blir som planerat ändå. 

Så, hösten, jag välkomnar dig med alla nya, spännande saker! Bring it on!
Det känns helt ofattbart, när blev jag så vuxen? Jag känner mig gammal och ung på samma gång och även om det känns som att jag har varit vuxen väldigt länge så dyker det ju alltid upp nya saker som ger nya vuxenpoäng. 
Mina första poäng började nog plockas när jag flyttade hemifrån och vi skaffade bebis, hundbebis. Jag kan inte fatta att jag har varit en ansvarstagande "mamma" i snart FEM år. Sen fortsatte det bara. De senaste riktigt stora poängen var körkortet för ett år sen, och bilköpet för en månad sen. Under hösten kommer de nog öka avsevärt också. Det är underbart att känna att med varje litet steg så växer man enormt inombords. 



Vad jag svamlar om allt och ingenting och blandar grejer. Nu ska jag locka håret och peppa mig själv till bättre humör innan det vankas eftermiddagspromenad med Matilda. Andra hälften är iväg och kikar på min bil så att den är frisk och kry och sånt. Den är lite dum när motorn är kall så. Han kan han, min handyman. Tur det!