jossiworld

Alltså. Jag älskar mitt jobb! Hoppas att jag får timvicka mycket efter sommarens schema. Det är ganska mycket tyngre än det har varit förut dock. Det känns i kroppen, men jag envisas ändå med att vara aktiv när jag kommer hem. Igår slutade jag två, då kom jag hem, tog en liten godispaus, sen började jag förbereda pajdeg till tacopaj, diskade, skrapade fönsterfärg och lagade mat - trots att jag kände mig halvt död hela dagen. Idag skyndade jag mig hem, bytte om och tog direkt hundpromenad som slutade hos mamma där vovven fick springa av sig och jag fick träffa älsklingsmami och älsklingslillebror. Glädjen som uppstår när lillebror frågar om jag är ledig någon förmiddag för han vill umgås?! Gullunge. Nu är vi hemma igen och jag ska försöka uppbåda styrka till att svänga ihop en lyxmåltid i form av färdiga köttbullar, pulvermos och pulversås. Glammigt! Sen ska jag lägga mig i soffan, för det förtjänar jag! (och eventuellt vika lite tvätt under tiden). 

Ja, vad finns det att säga? Mysigt att vara tillbaka på jobbet. Känner mig genast mer lugn och sansad. De flesta tanterna verkade på något sätt känna igen mig. Alla sken upp som solar när de såg mig i måndags. Så himla kul! Nu ska jag strax äta lite lunch och sen inviga cykeln iväg mot eftermiddags/kvällsjobb. Längtar tills imorgon! Ni kanse får veta varför efteråt. 

Det var allt för mig för denna gång!

Puew. Time to borsta av sig färgflagorna, torka bort svetten, byta om och helt enkelt göra sig någorlunda anständig. Ska träffa Matilda på en promenad om ungefär en timme. Det var längesen vi sågs nu så det ska bli underbart! Det är spännande det här med fönsterarbetet. Igår råkade jag slinta och slita upp en del av huden från ena lillfingrets nagelband och neråt. Kändes ganska dramatiskt för det stänkte blod på både vägg och golv, haha! Nu låter det ju som att det blev ett betydligt större sår än det blev. Det stänkte ju inte så mycket, men tillräckligt för att det skulle bli lite kaos med att dels täcka fingret och dels torka bort blodet på de vita väggarna och det fina nya golvet innan det torkade. Vad lyckas jag göra idag då? Jo slita upp ungefär halva pekfinger"böjen", på ovansidan... så när jag hade fått stopp på blodet så sprack det upp igen varje gång jag böjde pekfingret. Uj uj uj. Det är dramatiskt arbete här hemma. Och det är ju himla fascinerande att det kan komma så pass mycket blod ur så små sår. 
Nåja, nu har jag hur som helst bara halva ramarna runt fönstrena kvar att skrapa. Hela själva "huvudramen" är klar och HERREGUD vad jobbigt det har varit, haha! Men man får väl se det såhär: gratisträning - nyttagörande - och så blir fönstren betydligt mycket finare sen! 

Nu ska jag låta armarna återhämta sig lite innan jag sätter igång med att göra mig i ordning. Är himla stolt ändå över mitt initiativ till att göra en såndär "handyman"grej. Jag har aldrig gjort något sånt förut och jag skulle väl inte direkt kalla mig själv för händig, men det ska vi försöka ändra på! 

Jag har startat ett nytt projekt. Ett projekt som jag inte vill avslöja för någon innan jag har kommit en bit framåt. Ett projekt som jag många gånger förr har påbörjat, men inte riktigt haft ihärdighet nog för att slutföra. Det är bara en person som vet om det, och det är en vän som inte är alltför nära, men som står mig väldigt kär eftersom vi delar just det här intresset. Jag passar på att försöka hinna med så mycket som möjligt under den här veckan som jag har semester, men ska förhoppningsvis fortsätta flitigt under resten av sommaren, och hösten, och så länge som det behöver ta för att det ska bli avslutat. Det kan ju hända att beslutsamheten inte räcker ända fram den här gången heller, men jag hoppas det!

Nu ska jag fortsätta med mitt andra projekt: skrapa bort fönsterfärg! ;)

 

Ja. Nu kan man ju faktiskt säga att jag har tagit examen, även om sista betyget inte rapporteras in förrän i slutet på nästa vecka eller något. Och examensbeviset får jag inte hem än på ett tag heller. Men igår var sista dagen på universitetet! Det kändes väl inte så himla speciellt egentligen, men lite smått vemodigt på bussen hem. Men så blir det ju. Nu börjar nästa del av livet och det är med skräckblandad förtjusning jag ser på det.
Fick resten av mitt schema av min chef igår, hon har utökat mig till två andra avdelningar så jag lättare ska kunna jobba kvar där sen om jag inte får något annat jobb direkt. Så himla bra! Det ordnar sig väl det här. Men det känns ju alltid lite skrämmande att ta ett stort kliv utifrån sin bekvämlighetszon och in i något nytt, okänt. 

Igår när jag kom hem tog jag en välbehövlig dusch, gled i en klänning och sen började vi pyssla fram en trerättersmiddag som älsklingen redan hade börjat förbereda. Och så hade han köpt vin till mig. Min man alltså. Så himla fin! Vi åt skagentoast till förrätt, oxfilé med hasselbackspotatis och svampsås (och grönsaker för min del), och kladdkaka med vaniljgrädde till efterrätt. Medan vi åt efterrätten kurade vi ihop oss i soffan framför en film och sen gick vi på en solig kvällspromenad till sjön och lekte lite med vovven i hundinhängnaden. Mysigt!

Idag ska vi pyssla lite med lite småsaker i köket som inte är klart än. Sen ska vi åka till mamma och hennes blivande makes stuga ute i de djupa skogarna! Så himla underbart. Har velat åka dit länge, men vi har inte riktigt fått det att passa in i schemat. 

Nästa vecka har jag SEMESTER. En hel veckas HELT ledigt. Det enda jag har inplanerat är att jag ska lämna bilen till en glasmästare så vindrutan får bytas ut. Sen ska jag nog ta mig en tur till Karlstad och hälsa på min fina storstadsnyinflyttade vän och min fina bror. Och så blir det en tur till Arbetsförmedligen också. Vi får väl se hur spännande det blir. Har ju lyckats undvika det ganska länge åtminstone. ;) 

Nu ska jag slå på lite musik och börja diska bort spåren efter gårdagens matlagning och hoppas på att andra hälften vaknar snart så vi kan köra igång med våra måsten så vi kan komma iväg någon gång!