jossiworld

Ett irritationsmoment för denna morgon var att se att flera på fb har delat en gammal artikel av Linda Skugge som ungefär handlar om hur värdelösa ungdomar är för att de inte kan behålla jobb för att de är för lata och att det inte alls är brist på jobb utan det är ungdomarna som är för "fina" för de jobb som finns. 

Nu är det ju så att jag är ung, och jag söker jobb för fullt. Faktum är att de flesta jobb kräver MYCKET erfarenhet och eftersom det är så många som söker så får man oftast inte ens chansen att komma på intervju om man inte har den erfarenheten. Detta gälller alla möjliga jobb från administrativt arbete, till servitrisjobb, till miljöjobb som jag faktiskt HAR utbildning för. Jag förstår ju att man inte hittar "drömjobbet" direkt och jag kommer att fortsätta söka även om jag jobbar med annat under tiden. 
Just nu går jag på schema på ett demensboende, men tar ändå på mig så mycket extrapass som möjligt eftersom jag inte vet hur det kommer se ut sen på arbetsfronten. Så, rädd för att jobba hårt och mycket? Nej. Rädd för att torka skit, spyor och sköta hygien på gamla människor - som många säger att de aldrig skulle klara av att göra? Nej. 

Jag känner mig väl träffad för att jag känner mig som en av ungdomarna, men jag känner att beskrivningen inte passar in på mig. Jag vet att det oftast går att få någon typ av jobb, men på resterande arbetsmarknaden verkar det vara fruktansvärt svårt att komma in. Visst, det är bara att kämpa vidare och försöka penetrera den där "erfarenhets"barriären, men jag tycker inte att det är rättvist skrivet mot alla unga som faktiskt kämpar och precis som Linda, vet att man måste göra vad som helst för att tjäna pengarna som behövs för att det ska gå runt. 

Sen finns det ju såklart unga som är "för fina" för att ta jobben som finns, men let's face it, sånna "äldre vuxna" finns det faktiskt också!!

Jag tycker att det här med värmen är underbart! Jag är ju oftast frusen av mig så mig gör det ingenting att det är varmt i lägenheten osv. Jag upptäckte dock igår att effektiviteten sjunker lite på jobbet när det är 30 grader och knappt någon fungerande cirkulation av luften inomhus. Jag blir väldigt lätt yr också av någon kombo av värme, ansträngning osv så det känns ungefär som jag är berusad lite då och då. Av någon anledning fick jag jätteont i benen igår också. Idag har jag världens träningsvärk. Haha! Som att det var någon speciellt ansträngande dag igår. Det var det ju inte, förutom värmen. Fick inte ens ont i benen förra veckan när jag jobbade som en gris. Nåja. Idag ska jag ta på mig ordentliga skor när jag jobbar istället för mina sköna, svala foppatofflor. De är ju inte så jättebra att gå i en hel dag liksom. Kan ju vara därför jag fick ont.

Idag ska jag köra premiär på en annan avdelning. Har hittills bara varit på min "hemavdelning". Jag trodde att jag skulle bli himla nervös inför det, men det känns faktiskt nästan helt lugnt. I sommar är det lite kaos med att få in vikarier när folk blir sjuka hit och dit så jag är väldigt van med att jobba med nytt folk hela tiden. Den stora skillnaden idag är ju att det är andra boenden att jobba med. Men det går nog finfint detta! Längtar dock till torsdag eftermiddag när jag tar "helg". Är egentligen ledig fredag och lördag, men jag jobbar extra på lördag. Money money! Men jag ska ta till vara på tiden! Imorgon ska jag till mamma efter jobbet och pilla med bröllopshår och sen ska jag dricka corona och titta på film tills älsklingen kommer hem vid halv tolv. På fredag ska jag ta en sväng på stan och titta om jag hittar någon fin och billig klänning till bröllopet. Kan inte bestämma mig för någon av dem jag har hittat på nätet. Så förhoppningsvis kanske jag kan hitta någon här i affärerna istället. Det kan ju vara skönt att testa också. Ibland sitter de ju helt galet.

SÅ, trots att värmen försvårar arbetet lite så ser jag ändå alltid fram emot att trampa iväg dit (eller ja, just cyklandet ser jag INTE fram emot, hehe) och socialisera med massa underbara människor. Vem vet, om miljöutbildningen inte visar sig göra nytta för arbetslivet så kanske jag skolar om mig till undersköterska också. Det är en kort utbildning. Det känns ganska sjukt ändå, när man står här med massor av möjligheter framför sig, men ändå blir man ganska blind och halvt panikslagen när man får mejl om att de flesta sökta tjänsterna redan är tillsatta. Men men, en vacker dag vill väl någon ha mig också. Och fram tills dess hoppas jag på att få vara kvar på mitt nuvarandra underbara jobb där jag blir energiboostad varje varje dag av all fin uppmuntran. 

Ta vara på sommardagarna nu allihopa!